Sedan 2007 har Vattenfall ett kontor i Jokkmokk, i form av Vattenfall Accounting som sköter leveransfakturor för hela koncernen. Vattenfall ser av ekonomiska skäl nu över om kontoret ska bli kvar. 40 jobb hotas om verksamheten flyttas, vilket väckt stora reaktioner. Det är förståeligt då 40 arbetstillfällen inte är så lite på en ort med knappt 3 000 invånare. Kritiken har även kommit från politiskt håll.
– Det vänder sig ju i magen när man tänker att staten ska gå i bräschen för att eventuellt outsourca jobb till låglöneländer, sa Helena Lindahl, näringspolitisk talesperson för Centerpartiet, till SVT Rapport (4/8)
Lindahl ger också en känga till regeringen för skattehöjningar och förslag på utökat sjuklöneansvar för företagen. Vattenfalls ekonomiska problem sträcker dock betydligt längre än till något utökat sjuklöneansvar. Koncernen blöder pengar i kölvattnet av låga elpriser, nedskrivningar och dåliga affärer, som den nyligen klubbade utförsäljningen av brunkolsverksamheten.
Att jobben ska räddas är en enkel poäng att göra, särskilt när det är en mindre ort som drabbas och som redan dras med negativ utveckling. Det betyder dock inte att flyttbeslutet – om det fattas – nödvändigtvis är felaktigt. Principen om vinstmaximering måste råda, för alternativet är betydligt värre. Vattenfall är inget välgörande "hela landet ska leva"-projekt; det är ett vinstdrivande företag som verkar på en konkurrensutsatt marknad. Därför måste de precis som andra företag se över sina kostnader för att ständigt effektivisera verksamheten.
Ibland kommer det med bistra konsekvenser, men vi ska vara glada för att vi har en sådan ordning. För när företag i statlig regi dras med förluster, är det skattebetalarna som får öppna plånböckerna.
En mer framkomlig väg drev dåvarande centerledaren Maud Olofsson inför valet 2010, då hon föreslog att delar av energibolaget borde säljas, och delar av intäkterna användas till investeringar i Norrlands inland. Då sågs fortfarande Vattenfall som statens guldkalv, men efter de senaste årens återupprepade skandaler har det skett en tillnyktring. Det är i dag svårt att försvara att statens ska driva energibolag. I vilket fall Allianspartierna borde kunna enas kring att sälja i varje fall delar av verksamheten.
Det finns också goda skäl att se över vad Norrlands inland får tillbaka från den verksamhet som Vattenfall bedriver där, utan att för den delen ställa sig i vägen för Vattenfalls besparingar. Norrländska vattenkraftverk står för 80 procent av vattenkraftens produktion, men skatteintäkterna är klart snedfördelade. I de flesta andra länder är fastighetsskatten lagd på kommun- eller regionnivå, men i Sverige hamnar skatteintäkterna i statskassan.
Om den fastighetsskatt som i dag tas ut på vattenkraftverk regionaliserades skulle det leda till att resurserna i större utsträckning kom tillbaka till där värdet skapades. Att försöka rädda olönsamma jobb är dock ingen framkomlig väg.