Under namnet "Mer film till fler – en sammanhållen filmpolitik" presenterade kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) innan sommaren regeringens omläggning av filmpolitiken. Den nya filmpolitiken innebär framför allt ett ökat statligt ansvar. Flera ändringar är också välkomna, som slopandet av det märkliga automatstödet, där kulturstöd riktas mot filmer som redan lockar storpubliker.
Förslagets baksidor är dock desto större. För att finansiera förändringarna föreslås en kraftig höjning av momsen på biobesök från 6 till 25 procent. Förutom det tveksamma i att biobiljetter inte längre ska ha samma momssats som biljetter till teaterföreställningar, musikaler eller opera, varnar många mindre biografer för att höjningen kan bli en dödsstöt för deras verksamheter.
I gengäld för momshöjningen ska den 10-procentiga biografavgiften avskaffas, som de flesta kommersiella biografer betalar. Med betoning på de flesta. Biografer med färre än fem visningar i veckan är sedan tidigare undantagna biografavgiften, så momshöjningen kommer slå särskilt hårt mot de mindre biograferna. Där kan det komma att handla om prisökningar på 20 kronor för en biobiljett.
De mindre biograferna återfinns oftast på mindre orter, i gles- och landsbygd. De drivs av folkrörelserna, mindre företag eller lokala entusiaster. På många håll blir biografen också en samlingsplats för det lokala nöjeslivet. Filmen är givetvis en hörnsten, men de senaste årens digitaliseringsvåg har öppnat för direktsändningar av allt från opera och konserter till fotbollsmatcher på bioduken. Nu går det lika bra att se en uppsättning av Svansjön på Folkets hus bio i Trosa som på Kungliga Operan i Stockholm.
Kritiken har avvärjts med att regeringen samtidigt inför en subvention på 25 miljoner per år. Det handlar dock inte om någon kompensation för den drastiska momshöjningen utan om ett investeringsstöd. Subventionen kommer dessutom bara delas ut i fyra år och omfatta långt ifrån alla biografer. Likabehandling och ett livskraftigt kulturliv som står på egna ben ersätts med andra ord av en tillfällig och konstgjord andning.
Det är lätt att raljera om Miljöpartiet som ett parti för tunnelbaneåkande innerstadsbor, men omläggningen av filmpolitiken får dem knappast att framstå som mer förstående för mindre orters förutsättningar.
Allt tal om att ökad kvalitet, bredare filmutbud och kultur tillgänglig för alla ekar tomt när regeringen lägger en våt filt över landsortsbion. Vi lär snarare få mer likriktning av både filmutbud och kulturliv. SF Bio äger redan i dag två av tre biografer. När mindre biografer går om intet är det inte de senaste amerikanska storfilmerna som får stå tillbaka; det är smal kvalitetsfilm och förutsättningarna för ett levande kulturliv även i mindre samhällen.
Mer film till fler, blev mindre film till färre.