Drygt var femte väljare ser sig själv som liberal. Siffrorna finns i en undersökning som gjorts av DN/Ispos. Jämfört med en liknande mätning för ett år sedan har andelen liberaler i väljarkåren backat, från 31 procent till 26 procent.
Det betyder inte att den breda mitten i svensk politik utgör 25 procent av väljarkåren, flera partier drar åt annat håll. De väljare som anser sig vara liberaler finns i allt från Socialdemokraterna till Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna. Det liberala sättet att se på samhället och på omvärlden har tagit stryk under en dryg tioårsperiod då både protektionism och invandrarmotstånd har erövrat större plats i samhällsdebatten.
I en valrörelse som dominerades av hårda tag- och hålla folk på mattan-argument, blev utrymmet för såväl friheter och rörligheter som socialliberala perspektiv begränsat. Trots valresultatet, där SD gick framåt, är det inte så att andelen väljare som kallar sig ”nationalister” ökar. Det är ungefär 15 procent. Möjligen finns där en suddig gräns till vad som väljarna i dag ser som konservativa värden, en luddighet som förstärktes av senaste valrörelsen.
Det är en något större del av S som anser sig vara liberaler jämfört med SD ska sägas. Att den totala andelen liberaler minskar i Ipsos-mätningen beror på att färre moderata och socialdemokratiska sympatisörer ser sig som liberaler.
Partier som Socialdemokraterna och Moderaterna har satsat på andra budskap och samhällsanalyser, sannolikt pressade av Sverigedemokraternas opinionssiffror. Den som söker på ordet liberal i Moderaternas valanalys ser att detta nästan uteslutande hittas som orddel i omnämnandet av partiet Liberalerna. Budskapsförändringarna efter Anna Kinberg Batra har gått i annan riktning. Tidens anda är tydlig.
Efter valet har det inte varit en enkel resa för vare sig Centerpartiet eller Liberalerna i opinionen, de två partier som enligt Ipsos-mätningen har den största andelen liberaler. C har efter valet bytt ledare från Annie Lööf och Johan Pehrsons Liberalerna har gått i koalition med SD.
C och L samlar inte ens hälften av de liberala väljarna. Liberala värden förlorar mark hos väljarna, åtminstone på marginalen, men de mest liberala partierna har det ännu svårare.
En annan mätning av andelen liberaler i väljarkåren, gjord av Demoskop, står att finna i Moderaternas eftervalsanalys. Även i den är det ungefär var fjärde (23 procent) som ser sig som liberal väljare. Den andelen är något större än de som ser sig som konservativa (22 procent), men snäppet mindre än de som beskriver sig som socialdemokratiska (24 procent).
Ett annat parti, som åtminstone tidigare har velat marknadsföra liberalt präglande budskap är Miljöpartiet. För tolv år färgsatte Gustav Fridolin (MP) sin språkrörskandidatur genom att luta sig mot liberalen och forna statsministern Karl Staaf, som levde 1860-1915. MP skulle bli det breda mittenpartiet i svensk politik. Det var då.
Åren som regeringsunderlag till Socialdemokraterna har tydligt förflyttat väljarbasen åt vänster. I Ipsos-mätningen är andelen miljöpartistiska väljare som beskriver sig som liberaler närmast obefintlig.