Det är mycket av Shakespeare över Liberalerna, ett förtvivlans drama i maktens korridorer. På ytan är det just nu en konflikt mellan Liberalerna och Socialdemokraterna om ett migrationspolitiskt regeringsförslag som gått på remiss. Mer specifikt gäller det skrivningarna om hur pass ömmande skäl ska avgöra rätten till asyl, samt hur detta har följt januariavtalet. 

I dag fredag har Liberalerna ett extra partistyrelsemöte (SVT 21/1). Underliggande handlar allt om L ska vara ett parti mellan höger och vänster – eller luta mer åt Moderaternas håll. Lämna eller inte lämna januariavtalet? Hur pass desperat är partiledaren Nyamko Sabuni? En längre tid av opinionssiffror under riksdagsspärren betyder kris. 

Liberalerna har historiskt sett ofta befunnit sig på motsidan från Socialdemokraterna i svensk politik. Ett tag var partiet närmast huvudutmanare när Högern var svag och Bondeförbundet samarbetade med S. Men rent politisk-strategiskt är det sannolikt smartast att se till att så mycket av de delar av januariavtalet som L gillar faktiskt blir genomförda. Ett avhopp i förtid kostar ett antal sakpolitiska framgångar, men utan en garanti för högre opinionssiffror.

L kommer nog därför att ha en fortsatt intern, men utåt gärna läckt och debatterad, maktkamp mellan mer M-vänliga socialliberaler och de mer S-vänliga, där hållningen till Sverigedemokraterna är en tung faktor. 

Förr eller senare ställs allt på sin spets för L och januariavtalet. Även om tonläget är högt nu, talar mycket för att det blir senare. Om det rent strategiska får avgöra. Det kluvna L kan bli ännu mer kluvet.

Att frestas är en sak, Escalus. Att falla är någonting annat.  

(WIlliam Shakespeare: Lika för lika, akt 2, scen 1)