Kostnaden för att regera i minoritet eller koalition mäts i ständiga kompromisser. Att inte få exakt som man vill. Vinsten är att få stoltsera med det som faktiskt har genomförts.

I går inleddes Miljöpartiets kongress, med snart åtta år som regeringsparti att visa upp. Ändå är partiet illa ute i opinionen. Trots att vi lever i en tid där hållbarhet och klimatanpassning finns med på de flesta samhällsområden, liksom i de allra flesta lednings- och styrelserum inom näringslivet. 

På gränsen till riksdagsspärren tvingas MP och språkrören främst fokusera på att få de egna kärnväljarna att känna sig hemma. Det jublas över förslag att lägga ned flygplatser, exempelvis. Detta samtidigt som den egna verktygslådan reduceras alltmer till förbjuda, stänga och begränsa. Då är det svårt att sända budskap om hopp. I stället blir det budskap om vardagsförsämringar för klimatets skull. 

MP:s ursprung finns i en särpräglad aktivism, i alternativa sätt att leva, bo och verka, ett motstånd mot en stark centralmakt à la Socialdemokraterna och en motkraft mot marknadsekonomins syn på tillväxt. Hoten från klimatförändringar och miljöproblem gav MP under ett decennium ett gynnsamt läge hos väljarna. Det blev ”inne”. Det alternativa kom att bli en käck attiralj i stadslivets symbolmättade livsstil. 

Partiet vann regeringsmakten 2014, men väljarstödet hade redan börjat tunnas ut.

Konkurrenterna har anpassat sig. Partier till vänster – som Vänsterpartiet – kan mer ogenerat kräva ett allt högre skattetryck för att bekämpa klimatproblem. Partier till höger, däribland det gröna, liberala Centerpartiet, kan mer övertygat tala om grön utveckling på landet såväl som i staden. Med ny teknik, en kraft i de gröna näringarna och en stark tilltro till nya lösningar framdriva av tillväxt, företagande och kommersiell efterfrågan.

Miljöpartiet hänvisas alltmer till att omfamna olika intresseorganisationers mer radikala plakat. Där samlas de närmast allierade. Möjligheterna att i nästa läge kompromissa om praktiken – och se det som en politisk framgång i regeringsställning minskar. 

Hur ska MP kunna profilera sig som en konstruktiv kraft i mitten likt partivännerna i tyska Die Grünen? Svaret är att utrymmet för förflyttning är smalt. Gemenskapen med de rödgröna har förändrat tidigare fotfästen. Partiet har exempelvis backat från försvaret för enskildas valfrihet och värdet av alternativ inom skola, vård och omsorg. Detta samtidigt som flera partier till vänster och till höger om MP förfinat sina miljö- och klimatpolitiska budskap. Som svar på näraliggande väljares oro. 

Kvar finns det asketiska, budskapen om att lida och uppoffra sig för klimatets bästa. Med undertonen att allt kan bli betydligt värre. Det kan självklart säljas in som hårt och radikalt, men är svårt att vinna val på.