Svensk politik kommer att få en händelserik höst. Räkna därför inte med att alla besked om budgetvoteringar och statsministeromröstningar kommer direkt.
Det är inte så enkelt att allt avgörs utifrån någon form av önskan om vem som tar vem, det relevanta är vad som ingår. I går presenterade regeringens två partier sitt förslag till statsbudget. Ska den klara en omröstning i riksdagen är det sannolikt så att den behöver stöd från andra partier. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har förvisso fler mandat än vad Moderaterna och Kristdemokraterna har ihop, om de går fram med ett gemensamt budgetförslag, 116 mot 92. Men så enkelt är det inte.
Sverigedemokraterna har redan skaffat sig en vana att rösta också på andra partiers budgetförslag när det egna har fallit. Det betyder att regeringens budgetförslag i så fall behöver 39 röster till för att säkra den voteringssegern. Men de rösterna har den inte.
Därför pratas det i princip lika mycket om Centerpartiet och Vänsterpartiet när det handlar om statsbudgeten som om regeringen, inget parti har dessa 39 mandat, men C har 31 och V 27. Det är tillräckligt för att ta hem en omröstning även om Liberalerna röstar på samma sätt som M, KD och SD. Därför blir det ett vem tar vem-spekulerande. Och fokus ligger på hur C och V väljer att rösta om si och så sker. Svaret på den frågan är inte klart. Det borde inte heller vara det.
Förslaget till statsbudget ska nu synas i alla dess beståndsdelar – så fungerar vanligt oppositionsarbete och så fungerar det även om ett eller två partier ska tänka sig att stötta någon annans budget i en extraordinär situation. Efter oppositionens egna motförslag ska allt behandlas, jämföras och diskuteras.
När Centerpartiets politisk-ekonomiske talesperson Martin Ådahl säger att det inte är bråttom för C att ge besked om hur partiet tänker rösta efter behandlingen i Finansutskottet, är det värt att ta honom på orden. Det finns ingen anledning för Vänsterpartiets motsvarighet Ulla Andersson att stressa med svaret heller.
Centerledaren Annie Lööf åkte till mitten (!) av Sörmland och pratade äppelodling och landsbygdsutveckling i stället för att vara riksdagshuset under budgetdebatten. Politiken står inte och håller andan.
Tids nog. Tålamod.
Räkna med att de inblandade ser till att veta exakt vad som ligger i potten – vad är valfläsk, vad är rimligt, vad rätt och vad är fel – innan något parti lovar att rösta si eller så. Det vi också vet är att när riksdagen väl har tagit beslut om ramarna, om inkomster och utgifter som helhet – då väntar en rejäl tröskning av förslagen i detalj.
Som vi såg i början av 2021 kan mycket hända också i en budget med beslutade ramar. Då tog fyra partier – Moderaterna, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna, och gemensamt flyttade på utgifter inom budgetramen. De ökade statsbidragen till kommuner och regioner. Detta på bekostnad av den Centermärkta reformen ingångsavdrag, den skulle ha gett småföretag bättre förutsättningar att anställa personer som står långt från arbetsmarknaden av olika skäl, samt nyanlända. Även Miljöpartiets hjärtereform utvecklingstid ströks.
Eftersom det inte finns en given majoritet i riksdagen är budgetens slutliga innehåll något som kommer att ta tid att slå fast. Allt är med reservation för ändringar. Inför rambeslut – om något annat budgetförslag vinner gehör -– och efter, någon eller några reformer kan brytas ut och/eller bytas ut. På gott och ont.