Att hålla i karantän, stänga inne, har under århundraden varit ett sätt för människor att motverka epidemier, ibland framgångsrikt. Lazzaretto Vecchio utanför Venedig eller Ellis Island utanför New York är små öar utanför stora städer som tidigare har använts för att hålla smittor på avstånd. För att skydda de många.
Utanför den japanska miljonstaden Yokohama har lyxkryssaren Diamond Princess legat förankrad i två veckor, en följd av ett sjukdomsutbrott av det smittsamma coronaviruset. Även i Sverige har sjukdomen förklarats som allmänfarlig och samhällsfarlig. Det finns ett uppsjö av skäl till vaksamhet och noggrannhet inför smittorisken.
Över 400 av passagerarna är amerikanska medborgare. Under måndagen evakuerade USA över 300 av dessa. Även Kanada, Storbritannien och Sydkorea funderar på liknande insatser.
Ingen åtgärd är utan risk. Enbart friska passagerare, ingen som visade sjukdomssymtom, skulle få följa med, lovade de amerikanska myndigheterna. 14 av dem som flögs därifrån visade sig bära på viruset – och sattes i ny karantän.
Av skeppets 3 500 passagerare och personal hade på måndagen 454 personer insjuknat, det är det största samlade sjukdomsutbrottet utanför Kina. De insjuknade flyttas till japanska sjukhus.
Det är likväl lätt att föreställa sig rädslan och oron på båten de senaste två veckorna. Det ger oss också en liten föraning om hur det kan vara för människorna i en mångmiljonstad som kinesiska Wuhan, nu befinner i samma läge. Att vara frisk, fången på insidan av en karantän, där antalet nya fall ökar och utsidans relativa trygghet är oåtkomlig.
Varje karantän kommer till ett pris. Även i vår tid.