Inget varar för evigt. Inte ens det röda styret i Oxelösund.
Säga vad man vill, men valets verkliga knall på kommunnivå åtminstone i Sörmland är det som har hänt i kuststaden, där Socialdemokraterna länge hade egen majoritet och därefter har styrt i sällskap med Vänsterpartiet. Oxelösundsväljarna har nu valt något annat - och det med tydlighet. Att S+V förlorar makten är alltså historiskt, men att Socialdemokraterna inte längre är största parti lokalt utan ersatta av Moderaterna är en minst lika stor skräll.
Det betyder att Moderaternas chansning att luta sig mot Sverigedemokraterna i stället för Centerpartiet betalade sig – och det med besked. Men det stora jobbet var då redan gjort. Det som avgör i Oxelösund och gör Moderaterna till största parti är inte SD. Det är att M och inte minst oppositionsrådet Dag Bergentoft har gjort ett gediget uppbyggnadsarbete, inte minst under den mandatperiod som har varit. Långsiktigt och målmedvetet med så öppna ytor till oxelösundarna som möjligt. Ihållande samtal, med intryck och lyssnande som huvudmål, bygger förtroende över tid.
Att M skulle bli större än S såg för bara två val sedan ut som en omöjlighet. Det stora skiftet har flyttat väljare från Socialdemokraterna till Moderaterna. Detta ska kombineras med att SD vunnit ytterligare stöd som tredje största parti. Vänsterpartiet räcker därmed inte längre till som koalition för S. Självklart är det en rejäl missräkning för den sittande kommunledningen, men det stora jobbet som väntar är att idka djupare självkritik.
Moderaterna vann kampen om trovärdigheten, men Socialdemokraterna har också härjats av en inre oro. Främst manifesterades detta i det stora bråket inom kyrkopolitiken, där välkända trotjänare gjorde uppror mot de interna processerna och sparkades ut. Problem uppstår inte ur tomma intet och lägg därtill att det är fullt möjligt att S-ledningen har uppfattats som både trött och sönderregerad. Summan blir att Socialdemokraterna inte längre har Oxelösundsbornas förtroende.
Nästa steg blir att Moderaterna visar hur de har tänkt sig att samregera med tre andra partier inklusive SD. Notera att Kristdemokraterna ökade något i valet, medan Liberalerna förlorade väljare på att vara med i det vinnande laget. Det ser alltså ut som att Oxelösund kommer att styras av samma partikoalition som är på väg att göra Ulf Kristersson till statsminister i rikspolitiken.
På oppositionssidan försvann Miljöpartiet ur fullmäktige. Men Centerpartiet, som haft svårt på många håll i landet, lyckades öka stödet något, trots att man hade lämnat Allianssamarbetet bakom sig. Lokalt har C-företrädarna jobbat hårt för att få till en egen synlighet ur ett svårt utgångsläge.
Vad ser vi i övriga östra Sörmland då? Kort sagt, inga stora omvälvande händelser. Ett maktskifte i Nyköping ser inte ut att vara möjligt utan mandatskiften i onsdagsräkningen och i Trosa sitter Alliansen stensäkert efter det att Moderaterna växt ytterligare. Gnesta tål dock att funderas på, det brukar vara så när det inte finns någon given vinnare och det inte är färdigräknat. SD är tillsynes vågmästare – om inte Socialdemokraterna och Moderaterna tar varandra i hand ännu en gång – för tredje mandatperioden i rad. Fast det krävs i nuläget ytterligare ett mandat för S+M att nå majoritet. Hämtas då stödet från Centerpartiets fyra mandat? Eller Liberalerna, med ett mandat, eller Kristdemokraterna, som i valet plockade hem sitt första fullmäktigemandat i Gnesta sedan 2010?