Svante Pääbo är en av de forskare som lärt oss så mycket mer om vårt ursprung, om vårt DNA, människovarelsers arvsmassa och människans evolution. För det får han nobelpriset.

I sitt sommarprat 2014 i Sveriges Radio berättade Pääbo om sin forskargärning och livsresa; om jakten på kunskaper om sedan länge döda människosläktingar kom att ske parallellt med ett utforskande och ifrågasättande av sin samtid. Han växte upp med sin mamma, livsmedelskemisten Karin Pääbo, och med en far som var gift på annat håll och besökte enbart på lördagar. Som ung kom Pääbo ut som bisexuell och engagerade sig i htbq-rörelsen och kampen mot aids-epidemin. Sedan flera decennier är han verksam vid Max Planck-institutet i tyska Leipzig.

DNA-forskningen har lärt oss så mycket om hur människor hör ihop och Pääbo har bidragit med flera viktiga kunskaper. Han har kartlagt arvsmassan från neandertalare och upptäckt en tidigare okänd annan människosläkting, Denisova-människan. Vi bär var och en av oss på spår av alla de förfäder som har kommit och gått före oss, allt från ursprunget i Afrika. Fascinerande ingår också DNA från neanderthalare, vars gener lever kvar i små, små bitar hos européer och asiater. 

Allt detta lär oss mer om evolutionen, en konstant föränderlighet som definierar oss som människor – och som en del av livets alla grenar på den jord vi lever på, av och med. Vår förmåga till avancerad kultur, innovation och konst är särskilt mänskliga kompetenser. I sitt sommarprogram 2014 talade Pääbo om att det som skiljer oss från neanderthalarna inte är en stor skillnad i intelligens. I stället särpräglas vi av vårt närmast outtömliga driv till kommunikation, kunskapsinsamlande och förädling av det vi lärt oss från andra. 

Mamma må vara lik sin mamma, men de är inte samma.