Jämställdhetsdiskussioner mynnar ofta ut i frågor om maktförhållanden mellan könen. Patriarkala strukturer, sexuella trakasserier och diskriminering är ämnen som varit på tapeten under de senaste åren. MeToo-upproren har såhär tre år efter dess start utvecklats och spridits i världen. Senast för ett par veckor sedan fick MeToo-rörelsen nytt liv i Danmark där flera upprop och namnlistor skapats under kort tid (SVT 12/10). Ropen på jämställdhet ekar vidare.

Samtidigt som kvinnor med rätta står upp för sin frihet och integritet finns det andra aspekter som är lika viktiga att ta upp när vi diskuterar jämställdhet. I en ny studie från Lunds universitet presenterades spännande uppgifter om hur män och kvinnor själva upplever sin makt i det privata jämte det offentliga livet. Studien visar att kvinnor upplever sig ha för lite makt i det offentliga rummet. Det är måhända inte särskilt förvånande. Det är ingen direkt nyhet att kvinnor har det svårare att slå sig fram i arbetslivet jämfört med män.

När vi i stället tittar på privatlivet har kvinnor en helt annan syn på sin egen maktställning. Kvinnor upplevde sig faktiskt ha större makt än män i privatlivet, exempelvis inom familjen och för att upprätthålla sociala kontakter eller kärleksrelationer. Män däremot kände att de hade för lite makt i privatlivet, samt att de värderade privatlivet högre än den offentliga motsvarigheten. Kvinnor ansåg också att privatlivet bör värderas över det offentliga.

Maktförhållanden kan upprätthållas på olika sätt. I det offentliga upplevs det vara männen som styr, medan kvinnorna får stå tillbaka. I den sociala maktdimensionen finner vi ett motsatt maktförhållande än det vi annars är vana vid att diskutera. Studiens resultat är dock inte särskilt förvånande om det sätts i relation till problemet med mäns ensamhet.

Statistiska centralbyrån rapporterade 2015 att 17 procent av svenska män saknar en nära vän. Bland kvinnor var det endast 11 procent som inte hade en nära vän (SVT 30/3-18). Det som är slående i sammanhanget är att samtidigt som män i högre grad är ensamma är de än mer obenägna att prata om det, vilket förvärrar ensamheten ytterligare. Oftast är det kvinnorna som ansvarar och sköter de sociala kontakterna inom och utanför familjen, vilket sätter män i en socialt utsatt sits vid exempelvis en skilsmässa.

Mäns vanmakt över det sociala livet är tydlig, den del som män helst vill ha mer makt över. Ensamhet skapar oro, besvikelse och aggression. Den sistnämnda faktorn är en uttalad orsak till mäns våld mot kvinnor. För att bekämpa hot och kränkningar mot kvinnor krävs det onekligen ökad förståelse för vad som driver män till våld. Studier likt den Lunds universitet utfört ger oss ännu en bit i jämställdhetspusslet och ju mer vi vet desto mer komplex blir bilden. 

Värdet av det jämställda i tillvaron berör inte bara samhällsmakt och yrkesliv. I lika hög utsträckning handlar det om hur vårt familjeliv och våra sociala relationer fungerar.