Natten till tisdagen vann Tampa Bay Lightning den nordamerikanska professionella ishockeyns mest åtråvärda pokal, Stanley Cup. Inför tomma läktare. Utöver själva firandet på isen efter slutsignalen var det mesta annorlunda. Glädjen över segern begränsades av att den inte fick firas med en fullsatt arena.
I Sverige kom följande förmiddag besked om att gränsen på max 50 personer vid ett evenemang ligger fast – i ett par veckor till. Sedan kanske vissa evenemang inom idrott och kultur kan få tillåtas samla upp till 500 på en gång. Budskapet från inrikesminister Mikael Damberg (S) och kulturminister Amanda Lind (MP) var inte helt fritt från ljuspunkter, trots allvaret i situationen. Vissa uppenbara regelkrockar åtgärdas nu, till slut.
Smittskyddsåtgärderna går fortfarande före andra intressen, ekonomiska såväl som sociala. Med en tilltagande smittspridning på alldeles för många håll är detta inte att överraskas av. Coronasmittan med den dödliga sjukdomen covid-19 är en brutalt svår motståndare. De flesta förstår de avvägningar som måste till, men de ekonomiska svårigheterna för allt från ensamföretag till elitidrottsföreningar är också allvarliga.
"Arbetet har präglats av en vilja att tänka kreativt", hävdade kulturministern försöken att lätta på begränsningarna. Om vi räknar kallt med minst ett halvår av att strikta eller något mindre strikta begränsningar bör regering och myndigheter mer pricksäkert och ingående möta de evenemangskopplade intressen som berörs. Enskilda detaljer, smärre justeringar kan göra viktig skillnad beroende på specifik verksamhet. Folkhälsomyndigheten har särskilt betonat riskerna vid idrottsevenemang.
Mycket av detta handlar om den kommersiella kultursektorn – idrott, musik och teater. Men även andra former av vardagsevenemang, där kunskaper, upplevelser eller annat vanligen förenas med månghövdade mänskliga möten. Det sistnämnda blir lidande i webbaserade sammanhang. Det här handlar även om hur en del branscher kan undvika att trasas sönder så pass att återuppbyggnaden blir mer än svår.
Om det nu blir så att upp till 500 personer tillåts på vissa evenemang, bör det ingå ett rimligt handlingsutrymme. Framkomliga lösningar på det som sätt som gjort att besöksförbudet på äldreboenden har hävts, inom strikta riktlinjer. Från regeringshåll riktas också uppdrag till Folkhälsomyndigheten ta fram förslag på undantag för sport- och idrottsverksamhet utomhus, för loppmarknader, demonstrationer, mässor och nöjesparker. Även när det kommer till begränsningen i antalet deltagare.
Risken är att skyddsbehovet blir vardag för en lång tid framöver. Stora arenor bör kunna hålla med jämförelsevis stora sociala avstånd, särskilda rutiner för insläpp och utsläpp, sektionsvisa glesa placeringar och kanhända även krav på munskydd. I mer begränsade samlingslokaler bör det också finnas en tydlig handledning att förhålla sig till. Ingen vill göra fel, men de flesta vill göra det bästa av vad som är möjligt.
Verksamheter som elitidrott och större nöjesevenemang lider av de gapande tomma läktarna. Inte bara ekonomiskt, utan också verksamhetsmässigt. Det blir inte samma sak utan publik, utan ett närvarande och engagerat stöd från läktare, stolsrader och dansgolv. En storpublik på nätet är inte samma sak som en fysisk närvaro. Tomma läktare ger fattigare nöjen.