Sverigedemokraterna och Centerpartiet fick de mest upplyftande beskeden i SCB:s stora opinionsmätning för maj. Den görs bara två gånger per år. Förändringarna mellan november och maj brukar ge rimligt välgrundade fingervisningar om läget i svensk politik. Den nya mätningen visar upp ett plus för Centerpartiet och Sverigedemokraterna, även om det är Moderaterna som har gått bäst sedan valet 2018.
Detta sker i en debattmiljö där borgerligt SD-omfamnande krafter har höjt tonläget rejält, med udden riktad mot Centerpartiet – det borgerliga parti som vill något annat. Det tar sig uttryck i enskilda partiutspel och på dagspressens ledarsidor. Det sorglöst SD-stöttande Dagens industri bjöd på ett av de tydligaste tecknen på opinionsångest nyligen med en rubrik om att en röst på C är en röst på V. Förment liberala Expressen har känt sig tvingat att kasta ideologiska överväganden överbord för att inte riskera att hamna nära C överhuvudtaget.
Den här tiden kommer att sätta spår för lång tid framöver. Varför blir allt så mycket själlös spelteori och så lite värderingar?
En del av svaret finns i SCB:s nya mätning. Om moderatledaren UIf Kristersson ska bli statsminister är det skillnad om det sker på ett traditionellt borgerligt stöd eller om den makten köps med hjälp av SD. För den som ser sällskapet som oväsentligt är Centerpartiet ett hot.
Det talas ofta om att Centerpartiets nutida stöd beror på att man har ”bytt väljare”. Fast främst är det väljare som har kommit till, eftersom stödet totalt har ökat. C har funnit fler socialliberala vänner i städerna än förr. Detta ses i de längre väljarförändringar som har påverkat partiet sedan 2001.
En centerpartistisk landsbygdsväljare av i dag har garanterat mycket svårt för en vänsterpolitik som hyllar skyhöga skatter och när en fientlig syn på privat ägande och enskilt företagande. Det finns alltså en given smärtgräns för Lööf och Centerpartiet för samverkan åt vänster, tro inget annat. Men att modet att kunna hålla en rågång till mer främlingsfientliga tongångar finns såväl hos den som har centerhjärta på landet som i staden.
I migrationsfrågan är det sakpolitiska avståndet inte som störst mellan C och SD. Notera det. Den parlamentariska migrationskommitténs slutsatser i En långsiktigt hållbar migrationspolitik visar inte upp något världshav mellan S och C å ena sidan samt L, KD och M på andra. Motpolerna är SD och MP.
Ändå är C är i dag, sett till opinionsläget, det parti som tydligast begränsar SD::s försök att få samarbeta med eller ingå i en svensk regering. Något av dessa partier verkar bli vågmästare efter nästa val.
Värderingskonflikten i synen på fenomenet invandring är också en av de skarpaste i svensk dagspolitik. Vad ser vi i en person på flykt? En medmänniska som kan behöva hjälp? Eller en hord av likadana som hotar allt vi har? Ser vi individen först – eller väljer vi att döma henne utifrån hennes ursprung, språk, tro eller hudfärg? I detta utgör C och SD motpoler.
Enligt SCB-siffrorna är det Socialdemokraterna som noteras för ett tydligt tapp av väljare till Sverigedemokraterna sedan mätningen i november. C har vunnit väljare från Liberalerna och i viss mån också från Miljöpartiet. Detta är sannolikt följden av att partiledaren Annie Lööf har attackerats hårt – som person och partiledare – för sina markeringar mot SD. Inte enbart, C har tagit plats i ett flertal dagsaktuella ämnen. Men att hålla garden uppe mot SD är något som i nuläget stärker Centerpartiet i opinionen, den ekonomisk-politiska positionen är ju nästan densamma som inför valet 2018.
Borgerliga magsår syns på annat håll. Moderaterna har sedan valet växt främst via väljare från Kristdemokraterna samt Liberalerna. KD med 4,5 procent kan inte bortse från fyraprocentsspärren. Även om partiet traditionellt sett är ganska vant vid den problematiken.
För partiet Liberalerna är situationen nu så illa – drygt ett år före valet – att partiledaren riskerar att få gå. Nyamko Sabuni gjorde fotbytet till sitt stora projekt: beskedet att stödja Ulf Kristersson och Moderaterna med SD som stöd. Detta har inte alls lyft partiet. 2,5 procent är lägsta noteringen för L i SCB-mätningarna någonsin.
M har alltså brandskattat L på den marginal som krävs för att nå fyra procent, före såväl som efter Sabunis besked. I politiken finns endast ett ytterst begränsat inslag av laganda, bortom partigränserna. Alliansen var ett undantag.