Går Tysklands mäktiga kristdemokrater i däck när Angela Merkel inte längre leder dem? Problemen växer märkligt snabbt.
Snart är det val i EU:s mäktigaste medlemsland Tyskland. Även om Frankrikes självbild kanske inte alltid medger den insikten, är det från Berlin som mycket av stabiliteten inom unionen måste byggas. Den tyska ekonomin är sju gånger så stor som Sveriges – och den största inom gemenskapen, med Frankrike och Italien steget efter.
Under Angela Merkels tid som förbundskansler – fyra mandatperioder (!) från november 2005 och framåt – har Tyskland manövrerat med framgång för att motverka hotet från den flyktingfientliga populismen som härjat och sargat många stater. Kristdemokraterna CDU-CSU har i ett par omgångar koalitionsstyrt med främsta utmanaren, socialdemokratiska SPD.
Men efter Merkels besked om att hon lämnar uppdraget har Kristdemokraterna under sin nya ledare Armin Laschet hamnat på allt djupare vatten. Inte minst för att Laschets eget förtroendekapital har försvagats. En av senaste opinionsmätningarna ger ett läge där CDU-CSU är i princip jämnstora med SPD och de Gröna. Med tre nästan lika stora partier kan det bli knivigt som tusan att få ihop ett nytt styre, även om CDU sett över ett flertal mätningar ändå verkar ha det största stödet. Det marknadsliberala FDP är samtidigt något större eller lika stort som ytterhögerns AfD, byggt på främlingsfientlighet, medan vänsterns Die Linke ser ut att bli minst av de etablerade partierna.
Det som sker i Tyskland påverkar också unionen. Det är klart att de svenska systerpartierna följer den tyska utvecklingen noga. En stadig höger i svårigheter, en socialdemokrati i någon form av återhämtning, ett de Gröna med folkligt stöd och ett liberalt parti som kan växa sig större än de invandringsfientliga.