All honung är inte honung. Matfusket har vuxit till att omfatta en miljardindustri.
Få saker angår oss lika mycket som maten vi äter. Konsumenter förväntar sig att den är säker, att den är vad den utger sig för att vara och – med rätta – att man inte blir lurad när man är och handlar i butiken eller äter på restaurang. Det är rimliga förväntningar. Men i höstas tecknade en statlig utredning om livsmedelsfusk (SOU 2024:44), ledd av Eva-Lotta Hedin, att kundernas förväntningar inte alltid stämmer överens med verkligheten.
Matfusket har vuxit till att omfatta en miljardindustri. Oseriösa aktörer utnyttjar systemets brister för att vilseleda konsumenter. Importerat kött säljs som svenskt, ekologiska produkter är långt ifrån ekologiska, och billiga råvaror ersätter de dyrare som anges på innehållsförteckningen. Inte sällan handlar det om rent bedrägeri. Företag fuskar medvetet för att pressa priser och maximera vinster. I slutändan är det kunderna som betalar – i pengar och i förlorat förtroende för livsmedelsbranschen.
Samtidigt har myndigheterna svårt att sätta stopp för problemen. Sekretessregler förhindrar informationsutbyte mellan myndigheter, vilket gör det lättare för oseriösa aktörer att fortsätta fuska. Seriösa företag missgynnas. Konsumenter luras att betala överpriser för undermåliga varor – och den organiserade brottsligheten får större spelrum. Det ger en marknad där risken att åka fast är låg, men vinsterna är enorma.
Hur illa det faktiskt kan vara skildras i romanen Dött kött (2024), skriven av en av utredningens sekreterare. Romanen bygger på författarens erfarenheter som livsmedelskontrollant och rymmer häpnadsväckande exempel. Bland annat skildras en restaurang där personalen skrapade matrester från kundernas tallrikar och återanvände resterna i lunchbuffén. Eller en skåpbil från andra sidan Östersjön som kom lastad med okylda slaktkroppar på väg till en svensk matbutik.
Svenskt eller inte? Som konsument har du rätt att få veta varifrån din mat kommer.
Sedan den 1 mars 2025 måste restauranger, precis som butiker länge har gjort, kunna informera om köttets ursprungsland. Det är en lagändring som förhoppningsvis ökar medvetenheten hos svenska konsumenter. Det behöver också sätta press på restauranger att se över sina leverantörskedjor – särskilt när det gäller utländska livsmedel.
Men märkning räcker inte. Myndigheterna måste skärpa kontrollerna och sanktionerna mot de företag som upptäcks vilseleda sina kunder.
Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) måste se till att förslagen som slår mot matfusket blir genomförda.
Trots att regeringen har en utredning på drygt 700 sidor på sitt bord har den ännu inte gått vidare med förslagen. Det är synd. Att stoppa fusket handlar inte bara om att skydda konsumenterna. Företag som gör rätt för sig ska inte behöva halka efter en liten andel fuskare som lurar konsumenter att betala för något som de inte får.