Det kan vi behöva, vare sig vi är utsatta eller välmående. Utsattheten och rädslan för det som döljer sig där vi inte ser försvinner inte automatiskt för att vi har det materiellt bra, bor i ombonade hem och har mat för dagen.
I litterära verk som, utöver våra religiösa skrifter, gärna förknippas med julen finns påfallande ofta någon som inte vill andra väl, någon som vill trampa på någon annan. Det är också någon som ges möjlighet att ändra beteende, se ljuset och värmen i att bistå någon annan. I Charles Dickens En julsaga gör Ebenezer Scrooge en själslig resa från ogin till medkännande, i Theodor Suess barnbok Hur Grinchen stal julen, får Grinchen, en bitter och grottboende varelse, erfara hur julen inte formas i dess fysiska ting utan i dess anda. Symboliken i att vädra ut mörkret ur någon annans hjärta är stark. Kanske ser vi det som starkast i de mörkaste av tider, där ljuset är knappt.
Misstro och rädsla, skuggor och svärta, vandrar alltför ofta hand i hand. Vår tid är den materiellt och välståndsmässigt mest framgångsrika perioden i mänsklighetens historia. Vi har krav och förväntningar på vår vardag som hade varit orimliga drömmar för de flesta av våra förfäder. Vi har möjlighet att kommunicera, resa, uppleva och lära, se och höra på ett oöverträffat sätt. Men det kommer aldrig någon tid i mänsklighetens historia där risk eller fara helt har eliminerats, där oro och svårmod bara är historiska faktorer.
Var tid har sina realiteter att hantera. Världen kommer aldrig att bli perfekt, men den kan göras mindre mörk och mindre skrämmande. Den mår bra av mer hänsyn, mer samförstånd och mer av leva och att låta leva.
Den själsliga egoismen är något annat än den materiella. Om du ser ned i avgrunden länge nog, ser avgrunden snart ner i dig. Det finns drag – och rörelser – i vår tid som predikar att det rationella är detsamma som det känslolösa (trots att det också är en känsla). Att det är en modig eller välmotiverad gärning att ge uttryck för det kallsinniga. Alla som tror det behöver läsa någon av julberättelserna ovan – om inte annat så en gång till, gärna i ett mörkt rum med levande ljus som sällskap.
Att vilja andra väl är inte naivt. Att önska andra glädje och lycka är inte att blotta sin egen strupe. Att erkänna och se andras utsatthet är inte vekhet. Likväl återkommer dylika tankefigurer i olika ideologiska skepnader, maskerat och omaskerat. Ofta i ytterkanter.
Det är enkelt att bejaka egennyttan, den finns i vår överlevnadsinstinkt. Till detta kommer lusten att avgränsa medkänsla till den egna gruppen, klanen eller kollektivet, motsatsen till de andra. Det är vår förmåga att balansera dessa krafter mot andra egenskaper och värden som har gjort mänskligheten till det den är, insikten om att egen nytta och vår nytta i relation till andras nytta inte är absoluta motpoler.
I ytterligheter finns sällan något konstruktivt, vi tvingas inte välja det ena eller det andra. Det extremt självförhärligande är lika omänskligt som det extremt självutplånande. Vi förmår mer än så – och har att visa det.
Att vilja göra gott, göra bättre är en av de centrala egenskaper som gör människan. Vårda din välvilja väl och bär den med stolthet, även i mörkret. Den hedrar dig, varje dag och varje timme.
God jul!