Låt korkarna flyga över det historiska Natomedlemskapet, i stunden. Nu väntar hårt jobb på så många olika sätt.
Så var det sista hindret för ett svenskt medlemskap i Nato, Ungern, passerat. En begränsad process återstår, men det är formalia som är svår att förhala.
Historia skrivs i stora och små steg. I denna stund finns alla skäl att minnas vilka som snabbt sträckte ut handen – och vilka som fördröjde och förhalade. Det kommer att påverka våra politiska relationer framöver.
Fast älta detta lagom mycket, det finns annat att göra. Vår landshövding Beatrice Ask vet att Nato-medlemskapet inte bara är en militär fråga. Det påverkar direkt hur hennes ansvarsområde, statens förlängda arm i Södermanland, arbetar med vårt samhällsskydd och planering. Nato kommer även med en civil struktur. Medlemskapet påverkar hur myndigheter i vår närhet, exempelvis Kustbevakningen och Trafikverket, agerar. Det styr hur Nyköping, Trosa, Gnesta och Oxelösund bygger sin krigs- och kristida organisation. Det kommer att påverka sjukvården i Sörmland och vilka kapaciteter den har och måste ha.
Våra strategiska platser hamnar i fokus, alla områden har sådana. Att en flygplats som Skavsta blir del av beredskapen för multinationella insatser i Mälardalen och längs Östersjökusten är logiskt. Detsamma gäller djuphamnen i Oxelösund med SSAB-området liksom inloppet till Bråviken. Extra insatser kan behövas i Studsvik, beroende på hur det utvecklas framöver. Beslut om investeringar i E4:an och dess nära vägnät påverkas, liksom dubbelspåret Ostlänken och kanske även TGOJ-banan.
Tänk brett, tänk bättre. Det går fort när något går snett i vår tid. Då måste skyddsfunktioner snabbt träda in – i allt från skyddsobjekt till livsmedelsförsörjning, förskolor och äldrevård.
Det kostar och det är värt det.
När vi nu blir del av bred, säkerhetspolitisk gemenskap byggs detta på gemensamma behov. Det snävt nationalistiska fungerar inte. Vårt försvar, skyddet av Sverige, börjar redan vid Finlands östgräns mot Ryssland. Precis som det var fram till 1809 – fast nu med djupa demokratiska värden. Våra kuster möter ett gemensamt innanhav, Östersjön – med undantag för den innersta delen av Finska viken samt vattnen nära det forna Königsberg (Kaliningrad).
2020-talet är det skakigaste årtiondet sedan det kalla krigets slut, möjligen ända sedan andra världskriget. Nya konfliktlinjer och hot formas, tydligast ser vi detta i det brutala ryska anfallskriget mot Ukraina.
Sverige har en given plats i försvaret av fria, demokratiskt styrda samhällen och samarbeten. Under många tidigare århundraden har så mycket utgått från konfliktläget i Öresund. Alldeles för länge var Danmark arvfienden, i kampen om att vara Nordens ledande makt. Nu är vi ett, vi står hand i hand. Våra gemensamma intressen värnas vid Finlands östgräns och i Arktis allt bredare havstransportleder.
Det går alltså att säga ”äntligen!”, men det är nu det stora samhällsstärkande arbetet tar fart.