Användningen av antibiotika för djur i Sverige är
internationellt sett låg. Hela världen behöver följa efter.
Antibiotikaresistens är ett av de största hälsohoten i vår tid. Ändå gör vi inte tillräckligt för att motverka den. Sverige klarar sig inte på egen hand.
Det kommer att krävas rejäla tag i vår tid för att hålla ned användningen av antibiotika som ges till människor. Inte bara i Sverige, i Europa – utan brett, i världen.
Ozonlagret har inte längre stora hål. Under 1900-talets senare del var skiktet som skyddar jorden från UV-strålning i fara. Tack vare internationellt samarbete försvagas inte ozonlagret längre och det förväntas vara helt återställt runt år 2030.
En rent existentiell fråga i dag är antibiotikaresistens, att säkra att vi har mediciner som biter på de flesta sjukdomar. Det blir allt vanligare att bakterier blir immuna mot våra läkemedel. Samtidigt övermedicinerar vi både människor och djur, trots att antibiotikaresistens kan motverkas om vi använder det mindre. Sverige, Finland, Island och Norge är de mest återhållsamma.
Bakterier kan över tid anpassa sig till antibiotika. Detta kan leda till att lätta infektioner eller vissa sjukdomar inte längre går att behandla. I framtiden kan det gälla vissa cancerbehandlingar.
Enligt EU-kommissionens rapportering dör cirka 35 000 människor inom unionen varje år till följd av antibiotikaresistenta bakterier. Ju mer vi använder antibiotika, desto snabbare kommer resistensen att öka. Dödsfallen kan i värsta fall tiodubblas i Sverige under de kommande åren. För att motverka detta måste antibiotikaanvändningen minska, hos människor och hos djur.
Under det svenska ordförandeskapet i EU, antogs nya icke-bindande rådsrekommendationer. Det var ett steg i rätt riktning, men inte tillräckligt. Det krävs för det första ett gemensamt och bindande regelverk för att motverka överanvändningen av antibiotika i djuruppfödning. Att använda antibiotika i förebyggande syfte inom djurhållning, vilket fortfarande görs på många håll, är orimligt.
Dessutom måste forskningsinsatserna öka för att hitta nya former av antibiotika. Sådant som fungerar när bakterier blir resistenta mot nuvarande mediciner.
Det går förstås inte att bara sluta använda penicillin, eller liknande, från en dag till en annan. I stället krävs en stor gemensam insats för att få till smartare lösningar. Att Sverige ensamt eller bara EU genomför en stor förändring räcker inte, om övriga världen bara kör på. Dessutom måste var och en av oss förstå att vi behöver göra vårt: i matbutiken eller i mötet med sjukvården.