När snön har yrat runt i hela landet känns tanken på uteserveringar kanske långt borta. Men våren och den värmande solen väntar runt hörnet. Det innebär också att uteserveringarna kommer börja locka igen – och många ser nog fram emot att njuta av en kopp kaffe eller ett glas vin i solen.
Under de två åren när pandemin härjade förlängdes samtidigt uteserveringssäsongen i Sverige, eftersom man försökte hålla avstånd och undvika trånga utrymmen. Hanteringen av pandemin innebar många frihetsinskränkningar, men vissa liberala reformer utkristalliserades faktiskt ur situationen. Dessvärre rullas dessa reformer nu alltför lätt tillbaka runt om i Sverige. Det är högst olycklig eftersom vi hade kunnat dra viktiga lärdomar från pandemin.
De inskränkningar som gjordes på individuella friheter under pandemihanteringen var allt annat än en liberal drömsituation, med begränsningar i rörelsefriheten, religionsfriheten och näringsfriheten. På andra sidan av myntet frigjordes däremot en kreativitet bland beslutsfattare som innebar mer liberala tillståndsprocesser för näringsidkare. Uteserveringar fick ha öppet längre och tjänstemän var mindre strikta med tydliga gränser och staket, fler foodtrucks fick tillstånd. Kommuner prövade att tänja på alkoholserveringslagarna med take-away mat, och kultur och civilsamhälle fick mer frihet. En mer frihetlig politik tillät näringsidkare att vara mer kreativa och skapa något roligt för de människor som bor i städerna.
Behovet av en levande stadskärna eller hamnmiljö där människor vill vara är otroligt viktigt. Inte minst i ett land som Sverige där vi befinner oss i mycket mörker en stor del av året. Våra städer, stora som små, behöver kunna erbjuda sina invånare livskraft och rörelse för att människor ska trivas och vilja bo där. För detta behövs tillåtande regleringar och tillståndsprocesser. Det spelar roll för Nyköpings centrum, lika mycket som för Oxelösund, Trosa eller Gnesta.
Det är ganska häpnadsväckande att så mycket kunde göras så pass effektivt i städer runt om i Sverige, under pandemin. När förslag som ligger utanför normen lanseras brukar det först heta att det är omöjligt: Sedan får man ännu ett nej och till slut kan man få ett kanske. Under pandemin fick man till slut ett ja på många frihetliga framsteg – och hör och häpna: Det fungerade väldigt bra för företagen och för invånare och besökare.
Kommuner i hela landet behöver medvetet motstå frestelsen att rulla tillbaka de friheter man gav för att återta en hårdare syn på vad som är möjligt. Om våra kommunpolitiker ska ta med sig någon lärdom från pandemiåren bör det vara att kraften hos lokala näringsidkare är stor samt att mer frihet inte skadar, tvärtom. Låt oss få se fler roliga, kreativa och livliga städer!