Regeringen, Centerpartiet och Liberalerna tillför 2,2 miljarder kronor till en omfattande utbildningsinsats inom omsorgen. Pengarna ska räcka till cirka 10 000 utbildningsplatser i höst. Dessutom skickar staten ytterligare två miljarder kronor till kommuner och regioner för att kompensera för merkostnader i samband med smittskyddsinsatserna.
Att utbilda fler till yrket undersköterska handlar inte bara om den kris som nu råder. I fjol visade regeringens utredning Stärkt kompetens i vård och omsorg att det framtida behovet är stort. Inom kommunal verksamhet beräknas det behövas 52 000 fler undersköterskor fram till år 2040. Inom landstingsverksamheten är motsvarande behov 19 000 undersköterskor fram till 2040. Den som utbildar sig till undersköterska framöver har goda möjligheter att hitta ett fast jobb – och försörjning.
2017 var det totala antalet undersköterskor i landet 183 000. Majoriteten av de som är anställda som undersköterska jobbar inom kommunalt finansierad vård och omsorg. Deras arbetsgivare är kommuner och privata verksamheter. En mycket vanlig arbetsplats är inom äldrevården, samma äldrevård som har stått i särskilt i fokus under coronakrisen. Försöken att stoppa smittan från att nå in på äldreboendena misslyckades, till ett högt pris mänskligt sett.
Vi har att lära av detta. När väl alla insatser ska utvärderas lär detta vara en särskild punkt. Det handlar inte minst om rutiner för och tillgång till särskild skyddsutrustning i ett smittskyddsläge. En annan faktor som bör uppmärksammas är konsekvenserna av hur äldreomsorgen i vårt land har strukturerats. Att bo kvar hemma så länge man orkar, det är en bra ordning för väldigt många. Även om det kan innebära vissa negativa effekter som ofrivillig ensamhet och begränsad social stimulans.
Ribban är därmed hög för att komma in på särskilda boenden. Dessa samlar de mest sköra och utsatta, äldre multisjuka med omfattande omvårdnadsbehov. Dessa verksamheter hade behövt få mycket snabba skyddsåtgärder på plats i krisläget som uppstod. Inte bara för de boendes bästa, utan även personalens.
Utan att gå alla utredningar i förväg bör en slutsats vara att det är väl motiverat att ta i närmast i överkant under ett inledningsskede. Att stänga, begränsa och införa hårda skyddskrav direkt. Att avvakta närmare besked om kraften i smittspridningen, visade sig förrädiskt.
Ett väl förberett skydd inom omsorgen kommer att kosta. Det kräver uppdateringar av planer och beredskap, mer utbildning, hårt gnuggade grundläggande rutiner och fler övningar. Samt en specifik tillgång till skydds- och förbrukningsmaterial i ett krisläge.
Som alltid gäller det att göra rätt saker, hellre än bara diskutera storleken på resurstillskotten. För det är oerhört lätt att bränna andras pengar på fel sätt om man inte vet vad exakt man behöver åtgärda.
Staten har myndigheter med olika uppdrag, där inte alltid insatser bortom det etablerade kommer naturligt. Kommuner ser olika ut ifråga om ekonomi, befolkning och geografi. Men även hur omsorgen och hemtjänsten är organiserad. Utöver statens riktlinjer, rekommendationer och kanaliserade resurser krävs ett brett riktat skyddsarbete. Detta måste ha utrymme för lokala kunskaper och variationer. Kalla det decentraliserad styrning eller att rätt kan göras på olika sätt.