Nu pågår en regeringskampanj för att avskräcka människor från att komma till Sverige. Migrationskampanjen riktar sig mot asylinvandring, men i kombination med regeringens övriga migrationspolitik så skapas en bild Sverige som ett slutet land. Det ska inte heller underskattas hur retoriken påverkar också kulturen i Sverige. Vad hände med att det var möjligt att komma till Sverige och göra rätt för sig? 

Migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) har den senaste tiden målmedvetet uttalat sig i medier i olika länder i Europa. Budskapet är tydligt: Sverige är inte ett land som personer på flykt ska söka sig till. Enligt migrationsministern ska Sverige inte längre vara en humanitär stormakt. Om Sverige någonsin varit en humanitär stormakt kan ifrågasättas, men oavsett så står det klart att den svenska migrationspolitiken tagit ännu ett steg i restriktiv riktning. Regeringens retorik och övriga migrationspolitik påverkar också synen på invandrare i Sverige. Förr var det möjligt att komma till Sverige och göra rätt för sig.

Det har alltid funnits en debatt om invandring. Tidigare handlade det främst om volymer och mål. Nu bygger regeringspolitiken och Tidöavtalet på synen att invandrare som individer, oavsett vem det är, utgör en potentiell belastning på samhället. Det senaste förslaget om ett höjt lönegolv för arbetskraftsinvandring illustrerar detta tydligt, eftersom det tar målmedvetet sikte på en migrationsform som Sverige uttalat behöver. Argumentationen har gått från hur många vi ska ta emot till om vi ta ska emot någon alls, och nu till att fråga om de som redan har fått uppehållstillstånd ska få vara kvar. 

Det inskränkta slår mot vår människosyn. När migrationen beskylls för i stort sett alla Sveriges problem, då krymper också utrymmet för vem som ses som svensk. I diskussioner om kriminalitet, om vård och skola har invandraren pekats ut som grunden till problem som diskuteras. Integration ses inte längre som en lösning och en möjlighet. Budskapen balanserar farligt nära gränsen till att peka ut vissa individer som av naturen omöjliga att integrera.

Bilden av Sverige ska vara en annan än den som nu basuneras ut av regeringen i utländska medier. Alternativet till det som påstås är inte öppna gränser eller kaos. Det är medmänsklighet, en tro på individen och en politik som tar ansvar för de integrationsproblem som finns. Allt detta kan genomföras utan att ifrågasätta den grundläggande rätten att söka skydd eller göra rätt för sig på en annan plats än den man föddes på.