Det kommer många opinionsmätningar framöver. Partier kommer att kastas mellan hopp och förtvivlan, om och om och om igen. Den färska mätningen från Novus gav framför allt en signal som fick det hårt prövade Miljöpartiet att skriva allt i versaler: fem komma två (SVT 11/8). För ett parti som under så lång tid sett en plats utanför riksdagen efter valet, var detta något att tanka all kraft möjlig ur. 

Andra partier som log lyckligt var Centerpartiet, med 6,8, och Sverigedemokraterna med 18,6. Båda ökade jämfört med senaste mätningen – och för SD var det för första gången på länge med ett stöd som matchade Moderaternas. Det var nog inte detta som M-ledningen såg framför sig under sommarens entoniga kampanjande för mer kärnkraft.

Socialdemokraterna backar till 30,6 – om än från en hög nivå – och även Vänsterpartiet har sett väljare gå till Miljöpartiet. Det är en omfördelning till vänster. Det är jämnt skägg i det stora hela, med C som mittpunkt och potentiell vågmästare. 

Den stora poängen med Novus-siffrorna är att det inte är något av dagens riksdagspartier som hamnar under fyraprocentsspärren. Det är en stressminskande situation för såväl Liberalerna som för Miljöpartiet. 

Rekordhetta under midsommarhelgen, skogsbränder, omfattande torka i Italien och Spanien, översvämningar i Kina för att ta några exempel. Det här kommer att räcka för att kravla över fyraprocentsspärren, skrev Patrik Oksanen här på ledarplats inför MP:s tal i Almedalen (SN 6/7). Argumentet har fog för sig.

Men det är också värt att påminna om valrörelsens tydligt skilda världar. För några partier handlar allt om att klara sig kvar. För andra att till varje pris vinna makten. Till råga på allt är det så pass ovisst att inget parti står säkrare än den dagsform som opinionsföretagen försöker sätta mått på.