I tider av kris har svenskarna en tendens att gå mot uppslutning i de politiska leden. Det blir mindre mått av ifrågasättande av de ledande partierna, inga nya tankar och lösningar som testas. Vi återvänder till det som är tråkigt, men tryggt.
Detta avspeglas nu under coronakrisen i opinionssiffrorna, Socialdemokraterna har stärkt sina positioner med en statistiskt signifikant uppgång. Vissa mindre partier har inte sett nämnvärda förändringar. Andra lider tydligt av att samhällsdebatten blivit så fokuserad på en fråga.
Ett av de små partier som kämpar mest är Miljöpartiet. Gänget som en gång i tiden var med och konkurrerade om att vara Sveriges tredje största parti slåss nu för sin överlevnad på drygt fyra procent i de senaste opinionsundersökningarna.
MP har inte mått bra av att vara i regeringssamarbete med S. Efter två mandatperioder har makten inte givit något lyft och det känns uppenbart att det sociala samspelet mellan de två partierna fungerar dåligt. Personkemin mellan uppstickarna och partiet med den mest statsbärande självbilden är uppenbarligen sådär. Att coronakrisen slagit till har inte förbättrat den situationen, just nu tar S än mer plats än tidigare.
En rad viktiga frågor för MP, som ny järnväg för höghastighetståg och grön skatteväxling, kommer prioriteras ner i den pågående krisen. Detta har generellt gett intrycket av att de frågor MP driver är "bra att ha" men inte nödvändiga. Med detta inte sagt att frågor om miljö, klimat och hållbarhet är oviktiga frågor, tvärtom har de varit väldigt centrala senaste åren. Även i kristider behöver vi hålla uppe takten på omställningen. Dessa frågor har inte tappat så mycket i de undersökningar som gjorts över vilka politiska frågor som svenskarna tycker är viktiga.
Problemet är snarare att MP inte har lyckats ta sig an dessa frågor på ett sätt som gör dem konkreta och en positiv kraft i människors liv. Klimatomställning som vi kan se nyttan med kan man få brett stöd för. Ingen vill att ens grundvatten ska förgiftas eller att luften på ens gata ska vara skadlig att andas. Att däremot hacka ner på symbolfrågor, som att höja priset på plastpåsar utan miljönytta, ger inget större väljarstöd vare sig nu eller före krisen. Att utmåla människors vardag som något farligt och dåligt, privatbilism är viktigt för många, likaså. Bekämpa dåliga bränslen i stället.
Det finns såklart en rad ytterligare skäl till varför det går dåligt för MP i opinionen. Bristen på populära företrädare och de kompromisser man har tvingats göra i samarbetet med S i viktiga frågor som immigration, är två.
Samtidigt går det inte att komma ifrån att den situation vi nu upplever förstärker de negativa känslor många har inför den typ av miljöpolitik som MP ofta företräder. Världen och Sverige upplever just nu en tillvaro utan tillväxt. Utan konsumtion, resor och lika tät global samverkan. Så här långt är många inte alls nöjda med detta. Tvärtom så längtar vi tillbaka till den frihet och möjlighet till ett bättre liv som tillväxt för med sig.
Miljöpartiet borde försöka hitta ett nytt sätt att tala om en omställning till fossilfrihet som inte känns som ett angrepp på en tillvaro som många av oss saknar när den nu försvunnit.