När Moderaterna i Nyköping presenterade sitt budgetförslag var det lätt att känna igen partiet. Om vi blickar bort från detaljerna är linjen – eller den blå tråden som oppositionsrådet Anna af Sillén formulerade det, tydlig.
Fler i jobb och färre med bidrag, det är moderata budskap sedan decennier. Moderaterna vill se större överskott i kommunens ekonomi. De kräver hårdare kontroller av försörjningsstödet, en måttfullhet med investeringar och ett tätare samarbete med näringslivet. Att vända på slantarna, söka effektiviseringar och utgiftsbegränsningar, är välkomna tankar. Ingen vinner på att lokalpolitiken blir en gränslös strid om att lova mest åt alla.
Skolan fortsätter vara området där Moderaterna vill profilera sig extra, nu med förslag om höjd skolpeng för kommunala såväl som fristående skolor. I detta ingår en omprövning av hur de så kallade salsa-pengarna används. Det är extra resurser som ska väga upp för elevers olika socio-ekonomiska förutsättningar. Det berör föräldrars utbildningsnivå och andelen nyanlända invandrare men också andelen pojkar i skolan.
Kommunledningen, S, C och MP, har i sitt budgetförslag också lagt en särskild tyngd på skolan. I Nyköping har den ansvariga nämnden en centerpartistisk ordförande. Även detta parti har en tradition av att inte slå på stort och dyrt när det går att renovera eller rusta på ett bra sätt. Räkna ändå kallt med att skolan förblir ett laddat konfrontationsområde fram till nästa val.
Kanske kan vi också få en rejäl debatt på det sociala ansvarsområdet. Moderaternas krav på striktare kontroll av försörjningsstödet skulle må bra av en bredare diskussion. Det sociala skyddsnätet ska vara kostnadseffektivt, men även hjälpa medmänniskor till en starkare livssituation – att stödja, stärka och förebygga.