Finland stänger delar av samhället igen under tre veckor, med en särskilt stram linje mot serveringsställen. Centerledaren Annie Lööf vill att Sverige nu börjar stänga köpcentrum och gallerior, på statskassans bekostnad.
Hur långt är det möjligt att gå innan det öppna samhället bara är en schimär? Om butiker, affärer och andra folksamlande verksamheter får ha öppet men knappt ta hand om någon kund? Om regelverket blir så pass komplicerat att det inte är möjligt att tjäna pengar – är det då inte vettigare att stänga helt? Svaret är ja.
Är vi där? Vi är ytterst nära på flera håll.
De hårdast drabbade branscherna av smittskyddsbegränsningarna är hotell- och restaurang, transporter och service. Detta slår hårt, på många sätt. Enligt Svenskt Näringsliv slogs exempelvis närmare 10 000 utlandsfödda svenska företagare ut mellan första och fjärde kvartalet i fjol.
Lööf får inget medhåll av statsepidemiologen Anders Tegnell (SVT Agenda, 7/3). Han bedömer att smittspridningen når en avgörande vändning – med vaccinationseffekterna - först om några månader. Någon smittbekämpningsvinst med att stänga helt i vissa branscher, ser han inte. Men det är ju inte heller hans ansvar.
Regeringen har makt att välja mellan ett fortsatt pusslande eller ett rakare, hårdare grepp under några veckor. Inget är ett drömscenario. Den tredje vågen – om vi nu ska kalla den det – kan bli nog att motverka ändå.
Flera av drabbade näringarna drivs nu mot ett ohållbart läge. Där kundtillströmningen blir så pass hårt begränsad att utrymmet att göra affärer inte finns. Lägg därtill att den statliga hanteringen av de utlovade stöden är ytterst segdragen och att företagen får ta kostnaderna för detta.
Något mer rejält måste till. I detta har Annie Lööf rätt.