Vittnesmålen inifrån Region Sörmland om bland annat arbetsmiljön på staben för demokrati och insyn, skildrar en mycket bedrövande vardag, en osund kultur med mobbning, utfrysning och så vidare.
Alla har inte sett eller uppfattat samma saker. De ansvariga har en annan bild av arbetsmiljö och ledningskultur. Men det ligger otvivelaktigt i arbetsgivarens personalansvar att lyssna till och agera utifrån berättelser om mobbning och ett bestraffande ledarskap. Även om det nu är muntligt framfört, eller svårt att få ett snabbt grepp på.
Personalomsättning i en liten avdelning är värd att hålla ögonen på. När många lämnar eller köps ut, behövs det uppföljning och analys. Det verkar vara en fattig jordmån för sådant i de här fallen.
Det finns detaljer i allt, och allt är inte känt. Men hur kom det sig att högst personalansvariga säger sig inte ha uppfattat en problematik? Trots att det har tagits kontakter. Trots att även en medarbetarenkät har signalerat oro.
Var detta något som regiondirektören eller den högsta ledningen inte ville ha eller ta i? Eller såg som allmänt gnäll? Det nu uppmärksammade interna e-postmeddelandet om att chefsjuristen hade köpts ut, ger inget professionellt intryck.
Region Sörmlands funktioner är inget Expedition Robinson, där några måste röstas ut. När ett antal röster vittnar om snarlika arbetsmiljöproblem, är det allvarligt. Regionens HR-avdelning säger sig nu behöva ge mer stöd till de aktuella funktionerna. Det är lika självklart som att det blir blött när det regnar. Men den tillförordnade regiondirektören måste å sin sida ta ansvar för att se helheten, att också ta in det som har fått passera men finns vittnesmål om.
Konflikter uppstår på de flesta arbetsplatser, i olika grad och omfattning. Det är hur dessa hanteras som avgör andan i arbetsmiljön. Alla chefers ledarskap är inte likadant. Ibland krockar personligheter. Ibland krockar sättet att jobba eller föra samtal. Men allt detta ingår ledarskapsansvaret att klara ut.
I princip alla organisationer ser just laganda, god verksamhetskultur och ett faktiskt lyssnande ledarskap som positiva värden. Det motverkar risken för hård tystnadskultur, där allt chefen/ledningen säger och tycker är lag som inte får diskuteras. Annars blir det, grovt formulerat, frestande att omfamna ja-sägare i leden - och aktivt stöta undan det mer obekväma.
Lägg till utrymmet för härskartekniker och det blir riktigt kletigt.
Har det varit så i det här fallet? Då gäller det att vädra ut och röja upp.
Arbetsmiljöhanteringen i centrala funktioner ses och noteras också av de tusentals anställda i Region Sörmlands andra verksamheter. Det är ingen öde ö där sist kvar vinner.