På hennes skylt står: Min bror är inte en förbrytare. I hennes hand: en blomma. Hon är en av många demonstrerande kvinnor som formar ”rader av solidaritet” i huvudstaden Minsk. Mot det grova våldet från regimens säkerhethetsstyrkor, mot gripandet av fredliga oppositionella. Kvinnornas demonstration ägde i går rum för andra dagen i rad. Belaruserna ger sig inte.

Händelseutvecklingen i veckan efter den fars som den belarusiska diktaturen har kallat val, visar att oppositionella krafter inte längre kan slås och misshandlas till underkastelse. Två människor har dött, tusentals har gripits.

Våldet kommer, regimens hantlangare attackerar och för bort de protesterande. I nästa stund står det andra där, för ett friare mer demokratiskt samhälle. Ett Belarus i världen, inte ett Belarus som diktatorisk kvarleva från det gamla, det sovjetiska. Därför fyller demonstranterna på. Det är en frihetslängtan som behöver stöd från alla demokratiska stater.

Oppositionens ledare Svetlana Tichanovskaja tvingades fly till grannlandet, det demokratiska Litauen som är en del av den europeiska gemenskapen. För att skydda sina barn.

Från EU kommer varningar om möjliga sanktioner, bland annat från den tyske utrikesministern, om inte regimen i Minsk sätter stopp för det brutala våldet från säkerhetsstyrkornas sida mot fredliga demonstranter och visar respekt för mänskliga rättigheter.

Diktaturer faller inte över en natt, men den urholkas av människor som ser och talar om att det finns något annat, något bättre och vägrar låta sig tvingas kvar i det som var.