Narkotikahandeln göder de kriminella gängen. Ministrarna Mikael Damberg (S) och Morgan Johansson (S) slår in öppna dörrar med sitt budskap. Handeln med olagliga varor är en given del av organiserad brottslighet. Det kriminella livet kräver ett kassaflöde – och detta byggs delvis på såväl svårt beroende narkomaner som vad vi kan kalla partyknarkare. 

Detta tar regeringen som skäl att helt avvisa frågan om legalisering av vissa droger för privat bruk. Ett så stort steg ska ingalunda tas lättvindigt. Men den undre världens ekonomi bygger främst på det som är olagligt, inte att det just är droger. I USA har flera delstater legaliserat visst drogbruk – främst cannabis – för enskilt bruk. Följderna tål att studeras över tid. 

Detta grepp togs till i ett läge där möjligheterna att med ännu hårdare tag drastiskt kunna få ned narkotikamissbruket och dess skador sågs som små. En förhoppning med legalisering var också att slå mot den undre världens ekonomi. Inte heller det var lätt.

Knark är skräp. Beroende är ett helvete. Sedan 2012 har elva amerikanska delstater samt Kanada och Uruguay gjort cannabis lagligt för eget bruk. Priserna har gått ned, men varken den organiserade brottsligheten eller den illegala handeln har slagits ut. Flera EU-länder har mjukare lagstiftning än Sverige på området. Ett givet svar på problemet på saknas.

Arbetet mot drogmissbruk är en fråga som passar riktigt illa för plakatpolitik. En bra sak med regeringens nuvarande slutsats om gängkriminalitet och droghandel är att Socialdemokraterna har förträngt sin tidigare tes, då framförd av statsministern själv. Nämligen att drogköparna i rika, högerstyrda storstadskommuner som Danderyd ska ses som huvudskyldiga till att kriminella gäng hittar snabba cash. De flesta inser att det utspelet bara var ovärdig pajkastning, utan ärligt uppsåt.