Många av oss har säkert haft en åsikt om skolmaten eller det som serveras på sjukhuset. Alltifrån bläh till smaskens, gissningsvis. Oavsett vilket finns ett särskilt värde i att ha nära till dem som har lagat maten, liksom den eller de som styr över innehållet. Växande avstånd till beslutsmakt och faktisk tillagning kommer ofta med nackdelar som är svåra att kompensera för lokalt.
Avståndet till köket är relevant. Behovet av minskade transporter utifrån klimatskäl spelar in, liksom möjligheterna att motverka matsvinn. Detta hör också hemma i debatten om effekter av centralisering och stordrift. Där ofta snittkostnad ställs mot andra värden – och länge var det snittkostnad som ständigt kom att väga tyngst. På många sätt har det återspeglat själva andan i industrisamhället.
Men det är inte så enkelt.
I dag har vi därför en annan debatt, om det nära som ett samhälleligt värde i sig. I detta ingår också värdet av en ansvarig människa eller människor på nära håll, någon som vi kan sätta i relation till det som serveras eller levereras. Det är lättare att identifiera ett faktiskt ansvar när den som bär detta finns inom räckhåll. Detta går igen som behov på flera samhällsområden – och det behöver vägas in mer som värdefull del av ett mer sammanhängande samhälle framöver.
Kvaliteten på det som serveras är inte nödvändigtvis given bara för att den offentliga maten tillagas på nära håll. Men det närlagade ger en ökad påverkansmöjlighet och inbegriper till synes snabbare, mer flexibla beslutsled än det som formas av en stordrift med långa fysiska avstånd.
Om du, som en jämförelse, vill tacka kock och kökspersonal på kvartersrestaurangen för en utsökt måltid blir det både märkligt och mer opersonligt om dessa finns flera mil bort.
Därför är det bra att kommunerna överlag i östra Sörmland nu kommit att tydligare omfamna värdet (SN 10/8) av en lokalt tillagad mat för lokal konsumtion i exempelvis skolor och äldreomsorg. Även om de praktiska lösningarna med tillagningskök varierar från kommun till kommun, så är det närlagade inget som längre kan viftas bort som oväsentligheter.
Nu är det inte heller så att alla transporter är fel. En del är nödvändiga delar av samhällets sätt att fungera. Men makten av kunna välja vad som forslas och hur – och vilka följdeffekter det ger – är värd att vårda. Samtidigt kommer hållbarheten i transportsektorn att stadigt bli bättre. Grönare transporter kommer i sin tur att försvaga några av de i dag starka argumenten för det närlagade. Men inte alla.
Korta avstånd mellan tillagning och servering har ett värde sig, inte minst i form av att lokala skattepengar ger lokala jobb tål att uppskattas. Om även många råvaror dessutom kan hämtas lokalt och regionalt stärks det upplevda samhällsvärdet av det som serveras ytterligare. Även när det ökar kostnaderna något.
Allt detta står förstås ständigt i relation till läget i den offentliga ekonomin. När budgetkrisen bankar på dörren är få utgiftsområden heliga – och dagens skattetryck är sannerligen svårt nog. Därför gäller det att vi har folkvalda som förstår att försvara nära det närodlade och närlagade i relation till andra utgifter, även i hårda tider. Vällagad mat är som bäst på nära håll.