Valet i september i år handlade i mångt och mycket om att staten skulle bli starkare. Vänstern ville att staten skulle ta tillbaka den så kallade demokratiska kontrollen över välfärden och högern vill ha mer offentlig kontroll och övervakning av befolkningen.
Inte allt för sällan används just demokrati som ett argument för varför staten borde bli starkare. Men demokratin är så mycket mer än bara stat och myndigheter.
Det är samhällets minsta enhet, individen, som tillsammans med andra individer formar själva grunden i demokratin – civilsamhället. Detta är en extremt viktig pusselbit i det som vi kallar det fria, moderna samhället.
Det är civilsamhället som i många fall räddar statsmakten där den inte räcker till. Genom civilsamhällets olika organisationer ser vi handfasta integrationsverktyg, friare utbildning och olika forum för gemenskap.
I Nyköping ser vi hur människor och organisationer samarbetar om att nattvandra. För att finnas som vuxna i miljöer där andra, ofta ungdomar, riskerar att råka illa ut. En kvinnojour som Mira ställer upp för utsatta kvinnor i riktigt svåra situationer i livet.
Med Svenska kyrkans diakoni ges människor stöd i de svåraste av tider. Aktörer som Studieförbundet Vuxenskolan och Medborgarskolan bidrar till ökad folkbildning. Detta är bara ett fåtal exempel på civilsamhällesorganisationer som bidrar extremt mycket till samhället i stort.
Därför har våra folkvalda – och staten – ett ansvar att stötta civilsamhällets många samverkande delar. Detta handlar om grundläggande förutsättningar som en ekonomisk uppbackning. De pengar som Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) bidrar med är för många organisationer avgörande för att de ska ha en aktiv och fungerande verksamhet.
Men det gäller så mycket mer än bara ekonomi. Att kommuner kan hjälpa till med lokaler, att kommuner och myndigheter kan samverka med de frivilliga som ställer upp för andra. Men också peka på situationer där stat och myndigheter trampar fel och missar mål.
Det finns också en helt annan dimension av hur staten och andra delar av det skattefinansierade offentliga har att backa upp civilsamhälle. Att minimera krånglig regelhantering och byråkrati, lätta dokumentationsbördan och att inte peta i detaljer som föreningar och andra hanterar bäst själva, så länge det blir verkstad och nytta.
Omfattande regleringar med svårhanterade demokratiaspekter som krav för stöd slår lätt snett.
Överdrivna krav på dokumentation och strama krav på uppförande i sociala medier, riskerar att mer försvaga engagemanget i det samhälle där för fler behöver bjudas in att delta.
Om staten blir starkare måste också civilsamhället bli det.