Problemet med kinesiska "privata" bolag är att de inte är fria aktörer. I slutänden är de alla redskap för den styrande diktaturen. I enpartistaten finns inte oberoende ytor, allt underordnas regimens intressen och agenda. Det är ungefär så som kommunistiska stater alltid har agerat. Fast i dagens Kina görs det bakom en stor resursstark marknadsekonomisk skärm. 

På senare tid har maktens grepp blivit hårdare i Kina. Kritiken från omvärlden har också blivit skarpare. Få ser i dag kinesiskt ägda bolag med globalt strategiska värden, som en marknadsaktör bland andra. 

Kina är en ekonomisk stormakt utan demokratiska ryggradsreflexer.

När det kommer till utbyggnaden av 5G-nätet har därför många stater dragit öronen åt sig inför att använda kinesiska bolags produkter i de inhemska näten. 5G-kommunikation, nästa steg i utvecklingen mot allt snabbare digital infrastruktur, kommer att gå tio gånger snabbare än den nu dominerande 4G-tekniken. 

Inte bara USA, utan även stater som Storbritannien, Australien och Nya Zeeland har valt att exkludera kinesiska bolag. När Post och telestyrelsen på tisdagen meddelade vilka fyra bolag som får delta i auktionen av de frekvenser där 5G-tekniken beräknas byggas ut, kom också besked om liknande begränsningar. 

”Centrala funktioner för radioanvändning i frekvensbanden” får inte ”genomföras med produkter från leverantörerna Huawei eller ZTE”, markerade PTS. Den begränsningen fanns inte med i början året, utan är en följd av de säkerhetsbedömningar som Försvarsmakten och Säkerhetspolisen gjort. Företagen som deltar i auktionen och redan har produkter från nämnda kinesiska företag i sin infrastruktur måste ha fasat ut dessa senast 2025.

Det är att ta det säkra före det osäkra.