Nymodigheter skapar snabbt ytterligheter – det älskas och det hatas. Så har fallet onekligen varit med elsparkcyklarna, framförallt i större städer men också på medelstora orter. Bland rösterna blandas de som har hittat en ny sorts rörlighet med dem som kräver ett totalförbud för detta fordon. Det var förvisso en hel del liv i lyckan när skateboarden kom en gång, ner, ner, ner, nerför backen ner, som Magnum Bonum sjöng en gång (1978). Men frågan är om inte elsparkcykeln har väckt ännu mer högljudda känslor – om än inte med samma underliggande känsla av ungdomsrevolt som 1970-talet bjöd på.
Ingen lär ha missat ilskan över hyrfordon som har slängts lite här och var i de städer som haft detta utbud. Det har också varit en högljudd diskussion om trafikriskerna med vårdslöst parkerade elsparkcyklar. ”De kör för fort och de ser sig inte för”. Listan kan göras längre.
Sådant sker ju inte utan politiken känner sig manad att agera. Att totalförbjuda ett nytt fordon som många har nytta av, det vore bara dumt. I stället har det stegvis kommit att regleras mer hur dessa fordon ska framföras.
Den som är under 15 ska ha hjälm, exempelvis, och man får inte skjutsa. Går elsparkcykeln för fort – snabbare än 20 km/t – så är det att betrakta som en moped och då är det andra krav.
På torsdagen trädde två nya elsparkcykel-regler i kraft. Det är nu förbjudet att köra elsparkcykel på gångbanor och trottoarer. Det är även förbjudet att parkera på gång- såväl som cykelbanor. Man riskerar böter, precis som den som cyklar på gångbanor, 500 kronor.
Det är en eldriven tvåhjuling, inte ett sparkfordon. Därför är det rimligt att den likställs med en cykel upp till en viss hastighet. Så, i fortsättningen kommer ingen längre åker elsparkcykel på trottoarer? Nej, men det blir troligen färre. Jämför med hur folk cyklar, trots alla regler och kloka anvisningar.