Nu behövs det en rejäl byggboom

För att kunna navigera smärtfritt på den svenska bostadsmarknaden behöver du minst en av tre resurser: pengar, kötid eller kontakter.

Enligt Boverket är byggbehoven i Nyköping-Oxelösund störst i Sverige per tusen invånare om man bortser från de tre storstadsregionerna.

Enligt Boverket är byggbehoven i Nyköping-Oxelösund störst i Sverige per tusen invånare om man bortser från de tre storstadsregionerna.

Foto: Tommy Kägo

Ledare2019-10-12 06:08
Detta är en ledare. SN:s ledarsida delar Centerpartiets värderingar.

För de som saknar sådana tillgångar – särskilt låginkomsttagare, unga och nyanlända – är bostadsbristen inget abstrakt problem, utan ett påtagligt hinder i livet. Fråga bara den som tvingats tacka nej till en drömutbildning eller ett jobb för att de inte haft ett garanterat tak över huvudet. 

Bostadsbristen är stor över nästan hela landet, så även i SN:s upptagningsområde. I Nyköping förväntas 423 bostäder att byggas under 2019, i Gnesta 113, i Trosa 220 och i Oxelösund bara sex stycken (SN 15/5). Det är ett alldeles för lågt byggtempo för att bostäderna ska räcka till alla nya invånare. Enligt Boverket är byggbehoven i Nyköping-Oxelösund störst i Sverige per tusen invånare om man bortser från de tre storstadsregionerna. I Nyköping skulle det behöva byggas ytterligare drygt 100 bostäder per år för att täcka behoven. 

Vad är det då som stoppar Nyköping, Oxelösund, Gnesta, Trosa och andra kommuner från att bygga mer? I Boverkets enkät är ett av de vanligaste svaren byggkostnaderna, som är högre i Sverige än i något annat EU-land. Anmärkningsvärt nog sjönk produktiviteten i den svenska byggbranschen samtidigt som de största prisuppgångarna på bostäder ägde rum: varje nyproducerad lägenhet tog allt större resurser i anspråk (SvD 16/8). 

På enskilda byggen yttrar sig den ineffektiviteten på flera sätt. Enligt Mikael Anjou, författare till den nyutkomna boken ”Den ineffektiva byggbranschen - en förändringsagenda”, är många byggare frustrerade över att de inte blir klara i det tempo de själva vill hålla. Det kan till exempel bero på att de får göra om saker som har blivit fel eller att de har ritningar som inte går att bygga efter. 

En del av problemen har byggbranschen dock sig själv att skylla för. Lönevillkoren är oerhört stelbenta, så att alla inom en yrkesgrupp på samma bygge har lika hög timlön. Det finns inga incitament att anstränga sig extra. Arbetsuppgifterna på ett bygge är också snävt avgränsade mellan olika yrkesgrupper på ett sätt som saknar motsvarighet i exempelvis tillverkningsindustrin. Anjou skriver därför något tillspetsat att det skråväsende som avskaffades i Sverige 1846 lever kvar i byggbranschen (Expressen 3/10). Ska det bli fart på byggandet i Sverige behöver sådana strukturer utmanas. 

Ett särskilt ansvar ligger också hos kommunerna, som bestämmer hur mark ska bebyggas. Kommuner som ställer särkrav och stoppar billiga byggprojekt bidrar i allra högsta grad till att spä på bostadsbristen. Här framstår Nyköping som ett föredöme genom att som en av landets första kommuner att använda ett ramavtal för bostadshus. Tack vare den lösningen har nya lägenheter kunnat färdigställas på Brandholmen till nästan halva det vanliga kvadratmeterpriset. Sådan experimentlusta kommer det att behövas mer av framöver: för att klara av de kommande behoven behöver Sverige inget mindre än en byggboom.