Just ser vi ett uppmärksammat åtal, ett lika uppmärksammat gripande och en viktig skärpning av kraven på säkerhetskontroller hos myndigheter. Det hänger ihop. Vår tids spioneri och det som heter olovlig underrättelseverksamhet är minst lika allvarliga hot som på det kalla krigets tid.
Vi har ett faktiskt krig som pågår i vår närhet. Den demokratiska världens vapensystem och försvarsteknik har blottat stora sårbarheter i det ryska angreppet på Ukraina. Detta kombinerat med en enorm vilja, uppoffring, anpassnings- och försvarsförmåga hos det ukrainska försvaret och dess omkringliggande samhälle.
Det finns mycket att läsa om kalla krigets spioner och kontraspioner. En fokuspunkt fanns i ett Sverige som visserligen lutade mer åt väst än som sades utåt, men som samtidigt stod något för sig mellan Moskva och Washington.
Det är än mer väsentligt att ha koll på det som sker nu. En framträdande faktor då som nu är Ryssland som främmande makt och som aktiv kraft för att underminera vår skyddsförmåga.
Att spioneri och olovlig underrättelseverksamhet ingår i hur Putin-regimen arbetar också i Sverige är ingen nyhet. Det intressanta är nu de tydliga utåtriktade motåtgärderna. En signal som säger att vi vet vad ni gör, vi vet mycket om de resurser och medlöpare ni har – och nu är det nog.
Men det är inte bara Ryssland som vi har att se upp med. Säpo talar om Sverige som spelplan i en global maktkamp. Där deltar även Kina och Iran, diktaturer där vi återkommande ser ett blodigt och våldsamt förtryck också mot egna medborgare med krav på demokratiska fri- och rättigheter.
”I den globala maktkampen är bland annat teknik, råvaror, kunskap och innovationsförmåga hårdvaluta. För att bli en global stormakt är det nödvändigt att ligga långt framme inom dessa områden. Detta vet länder som Ryssland och Kina som storsatsar på att bli världsledande. Eftersom dessa länder inte är demokratiska och inte följer vedertagna regler mellan stater använder de bland annat sina underrättelsetjänster i denna strävan”, noterar Säpos kontraspionage.
Det handlar så klart om mer än klassiskt försvar och skydd mot främmande makt, utan även om industrihemligheter och olika spetskompetenser i global konkurrens. Det berör också kunskapsmiljöerna inom våra lärosäten. Kontrollerna på vilka som får tillgång till känsliga områden och kan hantera värdefull information i myndigheters verksamhet och styrning måste bli skarpare. Även i de små frågorna.
Den som vill värna om Sveriges framtid har att säkra stadig position inför de månghövdade globala hotbilderna. Politiker eller andra makthavare som nonchalerar detta eller spelar ned dess värde är inte vad vi behöver framöver. Det är på allvar. Det händer nu. Det påverkar oss alla.