Historien om de svenska S29:orna från 3 divisionen, som i månadsskiftet augusti/september 1958 smög in över Warszawapakt-kontrollerat territorium i 30 närgångna spaningsuppdrag, formar sig som ett filmmanus. Det var en iskall och riskfylld verklighet. Boken som F11 Museum släpper på söndag ger en god inblick i vad som stod på spel. För de unga männen i sina Flygande Tunnan, såväl som på den säkerhetspolitiska scenen i Östersjöområdet.
Bokpaketet Över gränsen skildrar aktiva, topphemliga spaningsinsatser in på sovjetiskt territorium. Kontroversiellt som tusan redan då, med en regering och ett utrikesdepartement som verkligen inte ville stöta sig med Sovjetmakten och ett försvar som hade ett skarpt uppdrag att förbereda sig på det värsta.
Sveriges då enda spaningsflygflottilj fanns på F11 i Nyköping. Behovet att veta vad som rörde sig innanför järnridån var omfattande. Det togs därför stora risker för att från låg, låg höjd och i hög hastighet fotografera strategiska platser av försvarsintresse. Sannolikt fanns det också i USA:s och Storbritanniens, men insatserna med start från F17 i Kallinge som boksidorna lyfter ur historiens suddigheter är helsvenska och hemvävda.
Det är läsvärt med dåtida och nutida ögon sett.
Tiden med omfattande truppsamlingar längs strategiska gränser i vår närhet är ingalunda förbi. Vi ser det i nuläget, hur ryska tunga styrkor samlas nära de områden som Ryssland och ryskkontrollerade styrkor ockuperar i grannlandet Ukraina. Vi lever även i en tid där Putinregimens säkerhetstjänst har mordkommandon som opererar i såväl Storbritannien som Tjeckien och andra stater i vår närhet.
Det kalla kriget och kommunistblocket är historia, men några av dess ingredienser är det tyvärr inte.