När fullmäktigemötet i Nyköping hölls i tisdags kväll tackade ordföranden Mohammed Mouaid (C) särskilt för en värdig och väl genomförd budgetdebatt. Detta säger något om vår tid. Det är en ljuspunkt att lyfta när folkvalda möts och samtalar utan att det övergår i verbala drängaslagsmål, även om tonläget just i Nyköping i grunden är gott.
Det var första gången sedan smittskyddsrestriktionerna lyftes som hela fullmäktige var samlat. Debatten präglades av känslan av att ha återfått något normalt. Nyköpingspolitiken huserar fler läger än två, något som gjordes tydligt i debatten. Lokalpolitik är inte samma sak som rikspolitik. Utrymmet för andra styrande konstellationer än i rikspolitiken är stort.
Trepartistyret – Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet – har nu lett Nyköpings kommun i tre år. Inga samarbeten är fria från gnissel och slitningar, men de tre håller en hyfsat enad front. Kommunalrådet Urban Granström (S) markerade noga att de tre fokusområden som ramade in överenskommelsen 2018, fortfarande gäller: bättre skola, bättre integration och bättre förutsättningar för näringslivet. Oppositionspartierna hävdar självklart att de vart och ett skulle göra detta bättre än vad S+C+MP gör.
Nästa år gör väljarna sin bedömning.
Men även vid sidan av trepartistyret görs markeringar. Sverigedemokraternas Malin Karlsson räckte i debatten ut en tydlig samförståndshand till Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Reaktionerna präglades inte alls av den tjohej-anda vi just nu ser i rikspolitiken. Varken Moderaternas Anna af Sillén eller Kristdemokraternas Lars Lundqvist tog upp inviten. Liberalernas Patrik Ivarsson markerade för sin del särskilt att partiet står på socialliberal grund.
Nicklas Franzén, vars Vänsterparti har en särskild budgetöverenskommelse med S, markerade sin sidoposition genom att föreslå höjd skatt med 50 öre. Försöket att höja skattetrycket föll platt hos övriga.
Ett tydligt politiskt mål i budgeten för nästa år är att med kraft motverka ökningen av försörjningsstöd. I Nyköping har antalet som fått ekonomiskt bistånd på grund av arbetslöshet ökat med 18 procent från maj 2020 till maj 2021. Den ökningen är större än i länet och i riket. Detta är oroande.
Mer specifikt handlar det om att få fler i arbete och bryta långtidsarbetslöshet, framför allt i gruppen utrikes födda. Åtgärderna ska gå via kompetens- och arbetsmarknadsnämnden och socialnämndens kostnader ska minska. Detta är allt annat än lätt att få resultat av på bara ett år, men situationen måste tas tag i. Oppositionspartierna vill hantera detta på lite annat sätt, men problembilden verkar vara gemensam.
Alla som kan jobba, ska jobba. Den som har långt till jobb behöver få rätt verktyg – studier, anpassningar, språkträning eller särskilt stöd – för att nå dit. På så vis blir svåra tider mindre svåra, för fler.