2020 slog Studsvik på stora trumman när avtalet med det kinesiska bolaget CNNC presenterades. Redan då fanns det säkerhetspolitiskt skarpa varnngar från Säpo om vad Kina ägnade sig åt. På bilden syns bland andra Nyköpings kommunalråd Urban Granström (S) och Studsviks koncernchef Camilla Hoflund.
Det som luktar lätta pengar, men stinker av diktatur är ruttet i sin kärna. Det gällde för tio år sedan, det gäller nu och framöver.
TV4:s Kalla fakta har avslöjat att Studsvik har en högt uppsatt anställd med kopplingar till den kinesiska diktaturens gren, Enhetsfronten. Avslöjandet är en del av en vass granskning av hur den organisationen breder ut sig i ett antal länder.
Det är farligt. Det är illa.
Enhetsfronten är den hårdföra kinesiska diktaturens mjuka arm, som ska krama mer än hota. Men målet är iskallt. Att minimera motståndet mot det kinesiska förtrycket och stärka diktaturens inhämtning av andras spetskunskaper – till nytta för dess industri och militära förmåga. Med kramar ska det säkras ”vänner”, motkrafter när myndigheter och säkerhetspolitisk expertis larmar för det mörka som kärnvapendiktaturen är.
Ett saftigt bete med stora pengar och till synes strategiska nyttor är onekligen förrädiskt frestande. I den fällan gick kärnforskningsbolaget Studsvik.
2020 satt Studsviks koncernchef Camilla Hoflund och Nyköpings kommunalråd Urban Granström (S) vid ett långbord med svenska och kinesiska flaggor i bakgrunden. Det presenterades en jätteaffär på 100 miljoner och ett strategiskt samarbete i Studsvik.
Det var en jätteaffär: pengar, pengar, pengar. Vem vill inte synas då? Men i stället borde allt detta ha synats tidigare.
Vi betalar på notan för ett kvartssekel av naiva analyser av vad kärnvapendiktaturer är och det allvarliga hot de utgör. CNNC, kärnteknikbolaget som Studsvik krokade arm med för fyra år sedan, är inte vilket bolag som helst. Det är en central aktör inom kinesisk kärnkraft och för det kinesiska kärnvapenprogrammet.
Året därpå, 2021, noterades Studsviks tre uttalade strategiska samarbeten. Det var med ryska TVEL, sydkoreanska KEPCO Nuclear Fuels och kinesiska CNNC. Den uppräkningen har två gigantiska varningsflaggor.
En del i den kinesiska statens utlandsverksamhet är att hämta in spetskunskaper som andra har, på ett eller annat sätt. Det är inget nytt. Det fanns skarpa varningar redan 2020 och än mer så nu.
I årsboken för 2019 skrev Säpo följande: ”I Kinas fall handlar de strategiska målen om att komma åt teknologi och kunskap som finns i Sverige, dels genom underrättelsetjänster, dels genom civila kinesiskägda företag, som måste dela med sig av teknologi och kunskap till den kinesiska militären”.
I kärnvapendiktaturen Kina har alla bolag direkta kopplingar till staten och ska agera i dess tjänst och för dess militära intressen.
Varningen borde ha varit tydligt nog för alla bolag med känslig världsledande spetsteknik och i tunga forskningssfärer. Studsvik valde att leva i tron att guld ändå glimmar. Bolaget behöver städa hårt i sin egen verksamhet. Håll koll på främmande makt och lev upp till vad ett skyddsobjekt behöver ha säkrat i sin vardag! Blotta risken för infiltration är illa nog.
För oss alla ska det alltid ringa en varningsklocka i varje sällskap, varje social situation där det hänger en diktatur-flagga bakom ryggen. Även om det är med mjuka kuddar eller lätta pengar.