Alldeles för många elever går ut det kommunala högstadiet i Nyköping utan att ha klarat kraven för behörighet till gymnasiet.
Den svenska skolan har erkända svårigheter med kvalitet och bristande likvärdighet, även om den inte alls är undermålig. Många elever kommer hyfsat väl rustade för de höjda krav som övergången till gymnasiet ofta medför. Men inte alla. Den andelen är för hög – och problemen kvarstår över tid.
Statistiken över slutbetyg och gymnasiebehörighet från de niondeklassare som gick ut grundskolan i somras har nu kommit. Behörigheten till gymnasiet är något högre än vad den var för årskullen 2018/19, men inte mer.
Hur eleverna presterar har många påverkande faktorer. Egen insats och lärarnas spelar förstås stor roll, liksom arbetsmiljön. Elevunderlaget, föräldrarnas utbildningsnivå, har en bevisad inverkan. Flickor klarar oftare kraven, även om pojkarnas andel har stärkts något med just den här kullen. En del elever har invandrat och bara haft svensk grundskola under färre år än nio.
Utifrån detta har politiken och professionen (lärare, rektorer, skoltjänstemän och annan personal) att forma den bästa skolan som går att få till, i goda såväl som dåliga tider.
Många elever har under många år haft nyttan av att få välja skola. De har hittat den lärandemiljö de behöver, oavsett om det är en fristående eller en kommunal skola. Så är det dock inte för alla. Att alla elever får en ärlig chans att hitta rätt kan och måste förbättras.
Om vi fäster blicken på vårens niondeklassare i Nyköping är skillnaderna mellan friskolorna och den kommunala mycket stora. Bara sju procent av friskoleeleverna klarade inte behörighetskraven till vare sig yrkesprogram eller högskoleförberedande program. För Nyköpings högstadium var motsvarande siffra drygt 30 procent. Det är sämre än 2020/2021 samt något sämre än läget 2015/16 när skolan hade nyskapats. Problembilden biter sig fast, kräver konstruktiva omtag och nytänk.
Många elever med goda studieförutsättningar har hittat till de fristående skolorna. Många med svagare förutsättningar finns i den kommunala. Detta påverkar vad som är möjligt att uppnå.
Mycket kan likväl bli bättre och måste bli det. De flesta förstår att kompetens och arbetsmiljö är A och O. Att rekrytera och behålla bra lärare – och andra värdefulla specialister kostar och det krävs vettiga förutsättningar för att göra ett bra jobb. Politikens ambitioner att förbättra läget har inte nått målen.
Friskolorna presterar överlag väl, men det är helheten som räknas. De tillgängliga resurserna påverkas oundvikligen negativt för dessa när den kommunala skolan har problem. Allt tas ur en och samma pott. Därför måste vi även fokusera på vad de fristående och kommunala skolorna kan åstadkomma gemensamt med varje kull, varje enskild ungdom. Den som jobbar i skolan gör det för allas barn.
Behovet att förändra antagningssystemen, köerna, är övertydligt. Den socioekonomiska fördelningen av elever spelar roll. Det måste formas ett bredare samförstånd mellan skolorna om det gemensamma bästa. Annars förblir skolan i Nyköping svagare än vad den borde kunna vara.