Som människor väljer vi hela tiden, och i alla val vi gör måste vi balansera olika intressen mot varandra. Våra instinkter och vårt rationella tänkande måste ofta utkämpa strider om våra handlingar och hur väl vi lyckas balansera dessa två krafter är en del av att vara människa. Det är en konflikt som finns närvarande när vi går upp för att gå till jobbet när klockan ringer, trots att vi hellre hade velat legat kvar i sängen och sovit en timme till. För att vi vet det långsiktiga värdet av att ha ett jobb. Den finns där när vi lägger in en snus till kaffet efter en lång arbetsdag, trots att vi vet att tobak inte är det nyttigaste ämnet att stoppa i kroppen. 

Att fatta långsiktigt hållbara val är en viktig del av att mogna som människa, samtidigt som vi alla vet värdet av njutning och att med jämna mellanrum göra saker bara för att de får oss att må bra. Till skillnad från vad predikande pedagoger på diverse offentliga institutioner tycks tro så vet de allra flesta av oss vad vi bör och inte bör göra. Det är bara det att vi bryter mot det mer eller mindre ofta för att det skänker oss njutning, vilket också spelar stor roll, för vad skulle livet vara utan glädjeämnen? 

Den del av samhället som skulle kunna sammanfattas som "det offentliga", alltså allt från kommuner, till regionernas vårdapparat, till staten genom sina myndigheter och skatter, vill påverka och styra våra liv. Problemet är att de alla har gemensamt att de är bra på att se den ena rationella sidan, och dåliga på att erkänna existensen av den andra, instinktiva.

Det finns många exempel på hur det kan ta sig uttryck. Gislaveds kommun fick mycket kritik förra veckan då det framkom i Värnamo Nyheter (18/4) att de avsåg att sluta servera läsk på sina äldreboenden. "Det tillför ingenting" var ett argument, läsk är ju faktiskt onyttigt. Kommunen fick sedan backa, men fallet var talande. Oavsett om du inte har så många år kvar att leva ska det rationella hälsoargumentet vara viktigast. Att många tycker läsk är gott och att ett glas kan skänka glädje ansågs inte ha något värde och fanns inte med i kalkylen. 

Mindre uppmärksamhet, trots att det på många sätt är en viktigare nyhet, fick regeringens debattartikel i Expressen (19/4) samma vecka, där de lanserar ett nytt uppdrag till Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket, att ta fram nationella mål för vår mat. Denna ska inte bara främja hälsa utan nu även se till vår tids stora modeord, klimat och hållbarhet, och förbättra oss även där. Med tanke på de intresseavvägningar som regeringen gjort under pandemin är det lätt att bli mörkrädd när man tänker på vad de kan komma tycka är en rimlig inskränkning av vår fria vilja för att göra oss nyttigare.

Även det offentliga måste helt enkelt erkänna att det är mänskligt att ibland göra det mindre irrationella, men mer njutningsfulla valet och ta med detta som en faktor i sina beslut. Det skulle kunna ge en mer nykter syn på idén om skademinimerande politik. Vi människor är inte alltid enbart nyttomaximerande och det är okej, det är en del av vår natur. Politiker bör därför vara försiktiga med att driva policy som hela tiden försöker förhindra oss från att fatta dessa fria val.