En studie från Linnéuniversitetet i Växjö visar att landsbygdskommuner är överrepresenterade i fråga om knarktillverkning i landet. Slutsatserna bygger på en analys av brottslighet knuten till fastigheter. I detta stack knarket ut.
”I vanliga fall har vi lägre registrerad brottslighet på landsbygden, men när det gäller narkotikaframställan kunde vi se ett omvänt samband”, säger kriminologiprofessorn Peter Lindström till SVT Småland.
”Det handlar om fastigheter som är svåra att hyra ut. Hyrorna är låga, de ligger avlägset och polisnärvaron är låg.”
Det här tål att uppmärksammas. En mycket stor del av det knark som flödar i landet är förstås insmugglat, men en del produceras också inhemskt. Att knarktillverkning och odling har lättare att undgå upptäckt där polisen sällan eller aldrig tittar är föga märkligt.
Den som letar efter mer lokala exempel kan exempelvis dra sig till minnes knarkfabriken i Sjösa som avslöjades 2017.
Debatten om brottslighet fokuserar i nuläget på gängkriminalitet och utsatta områden, i och nära städer. Där är samhällsproblemen uppenbara, men brottsligheten finns inte bara där det skjuts som mest. Om allt fokus hamnar på storstäderna, öppnar sig möjligheter på andra platser för den som tror sig kunna tjäna pengar på kriminalitet och komma undan med det.
Detta är ett av brottsbekämpningens dilemman. Den svenska polisen kan inte vara överallt samtidigt, men ingen plats får tappas bort. Kriminella krafter ska inte kunna räkna med att landsbygden – med dess ibland ensligt belägna fastigheter – ligger utanför lagens långa arm.