Kriget går dåligt för den ryska statsledningen. Kostnaderna rakar i höjden. Motgångarna räknas i såväl människoliv som materiel. Med en sönderfallande ekonomi och en tilltagande isolering som fond. Scenen mörknar. Striderna fortsätter.

Regimens ledare, Vladimir Putin själv, fortsätter orera i tv-sända tal i den egna propaganda-tv:n. Om läget som ett existentiellt hot mot ”Rysslands kultur”, en potemkinkulissens kulturkrig inte olika det som rasister och högerextremister brukar hojta om i sociala medier för att samla de egna leden.   

Det blir inte mer sant för att argumenten upprepas, men det ödesmättade tonläget kan förstås skrämma. Lägg därtill att den ryske utrikesministern Sergej Lavrov i ett utfall i fredags talade om väst och ”totalt krig”, ett uttryck medvetet lånat från Adolf Hitler. Det ska sorteras in bland de hemsnickrade regim-teserna om en kamp mot nazism i väst – i Ukraina såväl som mot väst i en bredare bemärkelse.

Kreml ser en stadigt stigande uppförsbacke och inget krön. Putin-regimen sträckte sig längre än vad man hade förmåga – och kan inte backa utan att falla samman. Anfallet på Ukraina var förödande. Nu står man där. Rävsaxen har slagit igen. 

Vägen till en för den ryska regimen neslig men nödvändig fred är tyvärr inte given. Insatserna kan höjas ytterligare. Det kan vara öka mängden manskap och materiel som successivt går under i ett krig som aldrig kan vinnas på det sätt som var målet, och/eller att göra förödelsen ännu större och vidare. Risken för en ”upptrappning” i form av massförstörelsevapen från rysk sida är där. 

Regimen har destruktivt handlingsutrymme kvar. Vi har att förbli vaksamma på riskerna.