Ökade utsläpp ger inga framtida segrar

Den samling partier som står för regeringsunderlaget har ett antal gemensamma nämnare. En av dessa handlar om synen på klimathotet och Sveriges roll i detta: att vårt land inte spelar eller ska försöka spela roll. Bäst i den gröna klassen har blivit till en skällsord bland Tidöpartiernas fans i sociala medier. Inga av dess företrädare säger emot.

Sänkt skatt är huvudnumret i den budget som finansminister Elisabeth Svantesson (M) har burit till riksdagen. För många hushåll med minskande vardagsmarginaler är det också något som är lätt att omfamna. Även Centerpartiet och Socialdemokraterna har bejakat näraliggande skatteförändringar. 

Men notera att Svenskt Näringsliv förbluffas av regeringens brist på reformer för ökad svensk tillväxt, vägen bort från EU:s bottendivision. Det är tuffa tider, med inflationstryck, svag krona och stigande räntekostnader. Reformer för mer av investeringar, entreprenörskap och nyanställningar skulle betyda mycket för att bygga framtidstro. Svenskt Näringsliv letar förgäves. 

Det är därför också anmärkningsvärt att partier som Moderaterna och Liberalerna skriver under på en budget som aktivt ökar de klimatpåverkande utsläppen. Målet om nettoutsläpp av växthusgaser för år 2045 kommer inte att nås. Inte heller nationella etappmål för 2030, exempelvis minskade utsläpp från transportsektorn, enligt regeringens bedömningar. 

Tidöpartierna minskar medvetet drivkrafterna för ett mer klimatsmart Sverige – och bejakar utsläpp som gör att vi lär missa klimatmålen. Det fossila, utsläppsstinna är på väg ut – i hela västvärlden. Stora delar av näringslivet har redan fattat grejen. Det gäller även bränslesektorn där Tidöpartierna tycker att Sveriges utveckling av hållbara drivmedel är något oväsentligt. Trots att biodrivmedel lär bli guld värda – för den som har tillförlitlig och inhemsk produktion. 

Allt kommer inte att ersättas med el. 

Där svenska företag går i bräschen för grönt, hållbart och förnyelsebart finns ett rejält utrymme för tillväxt, med nya jobb och nya investeringar. I detta ingår även nya sätt att framställa gamla, mer klimatovänliga produkter – exempelvis stål och plast. Goda exempel på sådana företag finns i vår direkta närhet. De kan både bli fler och göra mer. Men det kräver en regering som inte står där med ett blött finger i luften och tror att folk i allmänhet struntar i det här med klimathoten, baserat på valresultatet.  

Finansministern vet att försvaret av det fossila i svensk ekonomi är en av akilleshälarna i regeringsunderlaget. Hon lovade på presskonferensen om budgeten att återkomma med en klimathandlingsplan. Romina Pourmokhtari (L) som är miljö- och klimatminister, är säkert plågsamt medveten om läget. 

Vi behöver grönare städer, grönare näringar. Summan av Tidöpartierna talar för att det blir: för lite, för sent.