När regeringen förbjöd sammankomster med fler än 50 personer var statsminister Stefan Löfven (S) tydlig med att coronapandemin skulle bli utdragen och att fler begränsningar kunde införas. Samtidigt underströk han att varje svensk har ett stort enskilt ansvar. ”Vi kan inte lagstifta och förbjuda allt. Det handlar om folkvett”, sade Löfven (SVT 27/3).

Om Löfvens liberala infall var genuint – eller om det snarare var den svenska grundlagens starka skydd av rörelsefriheten som hindrade regeringen från att införa hårdare inskränkningar – är svårt att säga. För i många fall litar regeringen inte alls på medborgares folkvett. 

Ta det så kallade danstillståndet i ordningslagen, till exempel. I dag krävs tillstånd från polisen för att anordna danstillställningar, men också för bland annat mindre marknader som bakluckeloppisar. 

Eftersom det omfattar ganska harmlösa aktiviteter beslutade en majoritet i riksdagen 2016 att danstillståndet skulle avskaffas, men Socialdemokraterna var emot. Justitieminister Morgan Johansson (S) tillsatte därför en enmansutredning som fick det att låta som att danstillståndet är det enda som står mellan oss och gängskjutningar på nattklubbar: 

”Det är väl känt att det i samband med sådan verksamhet [nattklubbar] ofta förekommer problematik i form av alkohol- och drogpåverkan, konfrontationer mellan människor och våldsbrott, vapeninnehav med mera”, skrev utredaren Pia Cedermark. 

Det finns gott om liknande lagar som inte fyller något meningsfullt syfte. I en ny rapport från Liberala ungdomsförbundet (Luf) tar Frida Jansson upp tio sådana exempel. Som att vinbarer måste servera förrätt, varmrätt och efterrätt – tillredda på ett visst sätt – för att få serveringstillstånd. Eller att cyklister alltid måste ha minst en hand på styret. 

Någon kanske invänder att det här är struntsaker, men det är just det som är poängen. I stället för att lita till att människor kan ta eget ansvar har politiker, medvetet eller ej, omgärdat allt fler detaljer i vardagen av regler, begränsningar och hinder för nöjesliv och spontanitet. Med statliga pekpinnar runt snart sagt varje hörn blir livet tråkigare. Litar regeringen på folkvett under en pandemi borde den göra det i vardagen också.