2020 lystes Förintelsens minnesdag upp av ett fackeltåg.
En titt i SN:s arkiv påminner om sådant som en gång var stort och viktigt i vår närhet, men i dag är ett bleknat minne. En sak som man slås av är hur allmänhetens öppna upprördhet har tunnats ut på ett par decennier. Det är knappt att någon verkar orka demonstrera längre.
Visst finns det undantag: Nyckelskramlarna, mot rasism och intolerans, håller igång. Rebellmammorna, som vill se hårdare tag mot klimatkrisen, är återkommande på plats när fullmäktige i Nyköping möts. Våra manifestationer på Förintelsens minnesdag eller Kristallnattens årsdag är fortfarande relevanta.
Men lokalsamhället är tystare än det var.
2008 fylldes Stora torget av upprörda sörmlänningar som ville förhindra att förlossningen och akutvården vid Nyköpings lasarett gröptes ur. Det ösregnade, men folk kom ändå. Det var viktigt och riktigt upprört.
Kampen mot nedläggningen av det kommunala högstadiets profilklasser 2014 ledde också till en rejäl demonstration på Stora torget. Många ville säga ifrån och gjorde det tydligt.
Högerextremister, flyktighatare, nazister och rasister försökte ta plats i vår närhet under 2010-talet. Då fylldes Stora torget av motdemonstranter. Hatet skulle motas i grind. Nazisterna drog vidare, men kampen för demokratisk respekt, medmänsklighet och individuella rättigheter är inte i närheten av vunnen. Gråzonen snarare växte.
Det finns värdefulla motkrafter att vara med i på nätet, över och bortom partigränser. Tisdagsklubben, ett nyhetsbrev till försvar för demokrati, folkbildning och medmänskliga värderingar, är ett exempel. Så formas bredare, icke-krävande gemenskaper i dag. Men för att sätta avtrycket behövs en mer fysisk form: möten, debatter, demonstrationer och politiska reformer.
När vår upprördhet och samhällskritik flyttas till nätet blir den lätt luftigare. Kraften i klickandet bär inte långt längre, med sällsynta undantag. Den lokala folkstormen blir en bris. Folkvalda och myndigheter kan vända sig bort.
2020-talet är blodigt, men blodfattigt. Greta Thunberg jobbar inte här. Inget gör sig självt.
Tumme ner! Där fick de!
Mörka moln hänger över oss. Med kriget i Ukraina som daglig påminnelse, för den som lyssnar, läser och tänker. Skurkstater som Ryssland, Iran och Kina lägger stora resurser på att stöka med de öppna samhällenas vardagssamtal. Andra ränner bara med, för att hata public service, miljövänner eller läkarvetenskap.
Problemet är tydligt: alltför många vänder sig inåt, när andra far illa. Var och en för sitt. Det kan ju vara blåsigt och kallt där på torget, eller för få som dyker upp skolmatsalen eller bygdegården.
Den här bilden är från 2016, då samlades 500 personer på Stora torget under parollen Rädda Nyköpings lasarett.
Uppgivenhet vinner inga fajter. Knyta näven i byxfickan hette det förr. I dag är det att skaka på huvudet, sucka djupt – och sedan scrolla vidare på telefonen.
Vi måste akta oss för social apati. Vad som helst kan då slinka igenom.