Partierna i Ulf Kristerssons regeringsunderlag sluddrar i turerna runt Ostlänken och höghastighetsbanorna. Den banala populismen – formad i opposition – verkar ha fått gå före det sunda och mer återhållsamma. Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har, via en gemensam följdmotion och kommentarerna i anslutning till denna, skapat osäkerhet om hållbarheten i den nationella planeringen för infrastruktur, inklusive Ostlänken.
Att de fyra inte gillar snabba tåg som konkurrerar med flyget, det är välkänt. Men i sådana här frågor står alldeles för mycket på spel för att lämna utrymme åt allmän skakighet och missförstånd.
Otydligheten vad gäller Ostlänken och framtiden, är bara dålig. Liberalernas representant Helena Gellerman säger att allt som berör höghastighetsbanorna nu sätts på väntelista. Bygget av dubbelspåret är förstaledet från Järna söderut i dessa nya stambanor, men också ett jätteprojekt i sig. Något specifikt undantag för Ostlänken finns inte i motionstexten. Men Moderaternas representant Maria Stockhaus hävdar att Ostlänken inte berörs av ett nej till höghastighetståg.
Det sistnämnda vore det kloka eftersom projektet Ostlänken redan är långt gånget. De nya banorna är en central del i den framtidsutveckling som näringsliv, kommuner och regioner i vår del av landet noga har tagit höjd för. I Nyköping och i Vagnhärad har det påtagligt stor inverkan, men effekterna når bredare än så.
Ostlänken kombinerad med motorvägen E4, flygplatsen Skavsta och djuphamnen i Oxelösund ger ett samspel. Helhetsvärdet blir större än delarna. Det får inte slarvas bort.
Om de fyra partierna nu enbart vill ha sänkt maxhastighet på de nya stambanorna för att dra ned på byggkostnaderna, då hade detta kunnat kommuniceras betydligt tydligare och fått mer sansade följder. I stället har Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna med flåsig ton och breda löften sökt andra effekter. Det där har varit en jakt på ryggdunkar från alla de områden som inte ligger längs med de nya stambanorna. Missa inte det. Nu tror ett antal andra regioner och städer att just deras hjärteprojekt automatiskt ska få mer pengar.
Så kan man också styra ett land. Men det skapar mer besvikelse än lycka.
Det finns ett särskilt värde – sett till förutsägbarhet och planeringskraft – hålla hårt i de långsiktiga planerna för offentligt finansierade stora infrastrukturprojekt. Om kommuner, regioner och myndigheter tar höjd för något omfattande bygge som bara några år senare dumpas, då är det många plantimmar som slösas bort, inte minst skattefinansierad arbetstid och handlingar. Det vore dessutom regionalpolitiskt dumt att blåsa de regioner, kommuner och städer som har lovats nya spår. Mycken regionförstoring, goda ekonomiska effekter som följer på bättre transportvägar i vår närhet, riskerar att gå i stå. Det slår mot tillväxten även långt bortom tågstoppen.
Kristerssons gäng virrar till det om Ostlänken. De kunde gemensamt och snabbt ha markerat att Ostlänkens samhällsvärde går långt bortom dess del i en höghastighetsbana. Att dubbelspåret från Järna till Linköping självklart ska byggas.