I dag är det Veterandagen. Det är officiell flaggdag sedan 2017, men Försvarsmakten har högtidlighållit den sedan 2008. Den 29 maj firas nämligen sedan 2008 den Internationella fredssoldatdagen, som FN har instiftat. Syftet är att uppmärksamma alla som har deltagit i FN:s fredsbevarande styrkor. 

Vi lever i en tid där vi dagligen påminns om priset för frihet från förtryck och försvaret av egna rättigheter, det är brutalt tydligt hos våra fränder i Ukraina. Om det ukrainska folket förmår att trycka bort de invaderande ryska styrkorna från ukrainsk mark och därmed befria Donbass-området och Krimhalvön, då kommer behovet av att säkra freden efteråt att vara tydligt. Där kommer Sverige – vare sig Nato-medlemskapet har bekräftats eller inte – att vara en kraft som kan och bör bidra. 

Sverige har en lång historia av att bidra till fredsbevarande arbete. Vare sig vi pratar om insatserna i Suez, i Bosnien eller i Libanon, det sistnämnda får särskilt fokus på Veterandagen i år, talar vi om svenskar som ställt sig och sin egen säkerhet på spel. För att hjälpa andra till skydd och trygghet, i internationell solidaritet. 

Dessa insatser utgörs ofta under svåra, riskfyllda förhållanden. De svenskar som har ställt upp och ställer upp ska känna samhällets stöd och att deras insatser ses som värdefulla. 

I vår del av Sörmland hedras de många veteranerna med en mässa i S:t Botvids kyrka i Oxelösund på måndagskvällen. Det är fint och Svenska Kyrkan gör sitt. Andra kan göra mer. I Oxelösund har kommunen ställt sig positivt till en offentlig minnesplats för veteraner. I början av mars var ett ärende uppe i kultur- och fritidsnämnden. Tre platser var på förslag: en vid restaurang Läget, en på Frösängsgärde eller en på kyrkogården. Nämnden förordade det sistnämnda – och billigaste. Veteranförbundet invände att ett veteranmonument har ett bredare syfte och att en minnesplats på en kyrkogård inte uppfyller detta. Därefter har ärendet gått i stå.

Det är nästan 400 personer i Nyköping och Oxelösund som har erfarenhet av FN:s fredsbevarande styrkor, till det kommer ytterligare invånare som tjänstgjort i civila utlandsinsatser, exempelvis i polis, kriminalvård och sjöräddning. 

Samtliga kommuner i östra Sörmland – även Trosa och Gnesta – behöver visa mer än något pliktskyldigt. Alltför mycket verkar hänga på att lokala krafter inom exempelvis Veteranförbundet eller Fredsbaskrarna trycker på. Den största kommunen Nyköping borde inte nöja sig med att vänta in vad andra gör. 

Redan 2017 motionerade Anna af Sillén (M) och Erik Bengtzboe (M) om att få till en lokal ceremoni på Veterandagen, 2019 kom svaret: ett ja om andra tar initiativ till detta. Där står vi fortfarande. 

Moderaterna styr nu ihop med Socialdemokraterna. Varför denna någonannanism, inför något i vår tid så samhälleligt värdefullt?