Det var inte precis någon optimal signal som Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg nu kom med: att Sverige och Finland inte behöver bli medlemmar samtidigt i Nato. Tyvärr ger detta de krafter som bromsar medlemskapet mer av en belöning för dröjsmålet, inte mindre.
Källor till den finska tidningen Iltalehti gör gällande att det nu finns en tyst överenskommelse att Finland kan gå före in i Nato redan i mars. Utrikesminister Tobias Billström (M) motsäger inte detta i en intervju med SvD, utan pekar på att det är Turkiet som i första hand äger beslutet.
Även om Finland kommer med i vår skulle alltså den svenska processen riskera att dras ut bortom sommaren. Eftersom besluten ligger hos de nationella parlamenten i respektive medlemsstat. Mycket hänger på vad det auktoritära ledarskapet i Ankara respektive det Putin-vänliga i Budapest ids göra. Det ser ut som att Turkiet kan lyckas splittra Sveriges och Finlands Natoprocesser.
USA vill att Sverige och Finland medlemskap ska vara klart till Nato-mötet i den litauiska huvudstaden Vilnius i juni. Och USA:s Natoambassadör Julianne Smith skärper nu tonen: ”Ungern och Turkiet som har att slutföra ratificeringsprocessen. Vi har alla – många av oss – talat om vad som ligger i vårt intresse”. Häromdagen markerade också Polen värdet av ett snart svenskt medlemskap.
28 av Natos 30 medlemsstater har bekräftat både behov och nytta av att inkludera Sverige och Finland i försvarsalliansen. Grannländerna kommer in i försvarsalliansen med egna förmågor och kompetenser som gör helheten inom alliansen starkare. Geografiskt framstår detta förstås som tydligast i just Östersjöområdet, för skydd och samverkan, men även i Arktis. I de nordligaste delarna av vår värld växer risker och hotbilder allteftersom klimatförändringarna gör sig gällande och utrymmet för mänsklig aktivitet – konstruktiv såväl som destruktiv – växer.