Sverige samövar sedan länge med Natoförband. Samarbetet är intimt och funktionellt. Men ett medlemskap ger mer tillförlitlig säkerhet än enbart en mycket nära vänskap.
Få gillar att stå i kö. Många hatar det. Väntan.
Natoprocessen tar sin tid. Paketlösningen, att Sverige och Finland, går hand i hand har stött på alltför stora hinder. Det är Turkiet som har länge signalerat att Finland kan gå före Sverige. Dessa signaler har stärkts, meddelade statsministern Ulf Kristersson (M) vid en pressbriefing om läget. Det sammantagna budskapet var att Sverige accepterar att såkan bli fallet, samt att Sverige på många sätt inte har något val.
Så är det att stå i kö. Någon måste släppa fram dig till luckan för att få ditt ärende avklarat. Det är först när parlamenten i Ungern och Turkiet har godkänt Sverige som Natomedlem som processen är klar. Även det ungerska godkännandet återstår, men det verkar som om detta parlamentsbeslut ändå kommer att tas senare i vår. Verkar, är ordet. Tidpunkten för ett slutgiltigt turkiskt ja är fortfarande mer oklar.
Statsministern säger att det pågår "bra samtal” med Turkiet. Att föra dialog i sak är bättre än att bara vänta. Sverige och Finland vill fortfarande gå med samtidigt, så snart som möjligt. Men det verkar som om att det inte blir så. Den svenska vägen var längre redan från början, noterade statssekreteraren Oskar Stenström, han har varit med i processen också under den förra regeringens tid och det är värt att notera.
Natomötet i Vilnius i början på juni ses som en rimlig tidpunkt för att Nato ska kunna välkomna de båda nya medlemmarna fullt ut. Vi kan nog räkna kallt med att Finland är klart då. Den finska lagstiftningen för medlemskapet kom också på plats lite före den svenska. Regeringen Kristerssons Natoproposition lades fram för en vecka sedan.
Sverige accepterar att Natoprocessen går i otakt med Finland. Det var budskapet från statsminister Ulf Kristersson (M) och den ansvarige statssekreteraren Oskar Stenström, som även hanterade frågorna under regeringen Magdalena Andersson (S).
Det svenska läget inför sommaren är inte lika givet. Den turkiska trögrörligheten har nu mer uttalat sin grund i hur Sverige hanterar PKK, den terrorstämplade organisation som den turkiska regimen ser som ett aktivt samhällshot. För bara några veckor sedan noterade också Säpo att PKK både rekryterar till terrorism och får in finansiering av terrorism i Sverige. Det handlar om ”omfattande belopp”, enligt Susanna Trehörning, biträdande Säpochef för kontraterrorism.
Det betyder att Sverige, krasst sagt, har att visa att det går att göra något åt. En pusselbit i detta är en uppdaterad terrorlagstiftning, som beräknas träda ikraft i början av sommaren.
Under tiden kan Finland gå vidare på egen hand. Att Sverige i väntan på medlemskapets godkännande innesluts i ett Natoområde gör förstås nytta. Men i slutänden öppnar ändå medlemskapet för så mycket mer. Samarbeten kan flyta mycket mer smidigt, ha större flexibilitet, integrations- och anpassningsförmåga. Säkerheten växer i ett starkare sällskap.
Men det är Turkiet som sitter med avgörandet. Den som står i kö, står i kö.