Så kom presskonferensen, där gruppen som de senaste åren arbetat med mordet på Sveriges tidigare statsminister Olof Palme låter meddela att utredningen nu läggs ned. Gruppen har ringat in en person som de ”inte kommer runt” som gärningsman och den personen är död. Utredarna bedömer att de inte kan komma vidare. 

Mordet på Olof Palme, Palmemordet, är utan tvekan Sverige mest kända och mytomspunna olösta rättsfall. Det finns en hel subkultur, ”privatspanare”, med personer som har satt sig in i fallet med egna tankar och teorier om vad som hände. Det har spekulerats och gissats i medier, poddar och dokumentärer. Men framförallt är det ett stort öppet sår i den svenska samhällskroppen att Sveriges statsminister den 28 februari 1986 sköts till döds utan att någon kunde fällas för mordet. 

Åtalet mot Christer Pettersson var ett misslyckande. En utsatt och utstött person blev syndabock utan att konkreta bevis lades fram, när polisen blev alltmer desperat efter en lösning. Hela utredningen av Palmemordet, den dyraste och mest omfattande någonsin i modern svensk historia, var fylld av misstag, villospår och inkompetens. Personer utan rätt erfarenhet utsågs till ansvariga på oklara meriter. Utredningen av mordet är ett gigantiskt misslyckade, vilket är hela anledningen till att vi efter detta fått dras med mysteriet, och traumat, efter vår mördade statsminister. 

Det som till sist framkom i presskonferensen i princip att inget nytt kommer att komma fram. Åklagaren konstaterade att det inte kommer vara möjligt att säkra ny teknisk bevisning i form av ett vapen, på grund av skicket kulorna var i. Det är alltså vittnesmål och indicier som vi är hänvisade till. Det är också vad den nya utredningsledningen har utgått ifrån när den nu pekade ut Stig Engström, omnämnd som ”Skandiamannen”, som gärningsman. 

Mycket är fortfarande oklart. Att Engström skulle haft ett vapen med sig på jobbet, att han plötsligt och spontant skulle ha stött på makarna Palme och då bestämt sig för att begå brottet. Samtidigt var det material som lades fram på presskonferensen på många sätt övertygande. När alla vittnesmål läggs samman är det helt enkelt svårt att se ett utrymme för ytterligare en mystisk gärningsman. Att utredningen läggs ned är ur det perspektivet förståeligt, men många frågor blir alltså obesvarade, med stor sannolikhet för alltid. 

Det vi borde lära av detta nationella trauma för vår generation är hur stor skada inkompetens faktiskt kan göra. Den första gruppen som fick ansvar för Palmeutredningen var uppenbart inte rätt för uppdraget. Det handlade delvis om politiska tillsättningar. Många av de spår som följdes upp, och inte följdes upp, verkar i efterhand mest bara ha varit baserade på fördomar. Inte ens när statsministern mördades lyckades vi se klart och ge ansvaret till de mest lämpande. 

När Sverige nu går vidare, låt oss ta lärdom och göra vårt bästa för att alla människor i framtiden som utsätts för dödligt våld får den utredning och den rättvisa de förtjänar och inte behöver dela Olof Palmes öde.