Fas 4 av vaccineringen mot coronaviruset har smygstartat i ett flertal regioner i landet. Än är det några månader kvar innan alla vuxna i Sverige har fått sin första vaccindos, men livet efter pandemin känns inte längre som en avlägsen dröm. Det är inte frågan om, utan när, vi kan börja återgå till ett normalläge, utan social distansering och restriktioner.

Det är vanskligt att sia om framtiden, men det går åtminstone att se tillbaka på hur samhället tedde sig efter tidigare pandemier tog slut. Många drömmer om att exempelvis resa och "leva livet" när pandemin är över, men kommer 2020-talet bli så "glatt" som 1920-talet sägs ha varit?

Den post-pandemiska vardagen kommer förr eller senare. Den värld som öppnas upp är dock skrämmande olik den som stängdes. Demografiska, politiska och ekonomiska förändringar har skett i rafflande fart under tiden viruset härjat. Företag har gått omkull, vänner och familjemedlemmar har gått bort, stadskärnor har urholkats på liv till följd av minskat pendlande och utflyttning.

Katrine Marçal redogjorde i Dagens Nyheter (5/5) för ett London vars centrum "riskerar att förvandlas till en munk med ett hål i mitten". Centrumen har blivit ett av coronakrisens värsta offer till följd av ekande tomma kontor, färre shoppingrundor och mindre pendlande i allmänhet. Stadspulsen som vi känner den har försvunnit och kommer troligen inte komma tillbaka på exakt samma sätt som tidigare.

 

I ett reportage i The Economist (29/4) uppges nationalekonomer fundera över hur konsumtionen kommer att bli efter coronakrisen. Efter spanska sjukan, exempelvis, ökade konsumtionen till följd av att arbetslösheten minskade, men det som var särskilt slående var faktiskt bristen på överdrivet överflöd.

Det glada 1920-talet var kanske (o)förvånande nog inte som i Den store Gatsby. Människor tenderade att vänja sig rätt fort vid det "nya normala", rättare sagt en tillvaro utan allmän smittspridning.

Det som flera ekonomer dock pekar på är att pandemier historiskt sett drivit på automatisering inom industrin, exempelvis med fler tekniska lösningar och smartare maskiner. I 2020-talet pågår i krisens spår en digitalisering utan dess like, där både socialisering, jobb och konsumtion nästan uteslutande skett framför en skärm.

 

Pandemier har även förändrat den politiska opinionen, framförallt i synen på jämlikhet. Arbetslöshet, död och misär har tidigare lett till att politiken lagt större fokus på samhällets ojämlikheter, i stället för att exempelvis hålla nere inflation och beta av statsskulder. 

Jämlikhet skulle onekligen kunna bli största fråga i det stundande riksdagsvalet, särskilt med vetskap om de av pandemin blottade klasskillnader i folkhälsa.

Kriser förändrar samhällen både till det sämre och det bättre. Den dagen vi kan umgås och kramas igen kommer vi likväl tvingas inse att vi kommer kunna leva normalt, men i en ny och annorlunda värld. Inget är skrivet i sten. Men det post-pandemiska samhället kommer troligen vara allt annat än vad vi förväntar oss.