Rikspolischefen Petra Lundh pekar på att Polisen har 589 styrdokument att följa. Ineffektivitet och snårig byråkrati finns ofta vägg i vägg.
Vi vill se aktiva och effektiva poliser i vår vardag – i Nyköping, i Trosa, i Oxelösund och i Gnesta. Vi vill se fler brott som klaras upp och gärningsmän som ställs till svars. Eller hur?
Mer pengar plus fler anställda leder till bättre utfall i offentlig sektor – så brukar det heta i den politiska debatten. Oavsett om det gäller vården eller skolan eller andra delar av det gemensamma så gillar politiker – oavsett färg – att framställa ekonomiska tillskott som ett Alexanderhugg. Den stora lösningen.
Polisen är ett tydligt exempel på att det inte är så. I en artikel i DN (5/12) beskrivs hur myndigheten, trots en fördubblad budget och 12 000 nyanställningar de senaste åren, tampas med ineffektivitet. "Det går sju år på ett myndighetsår" som en anonym anställd sammanfattar det. En annan kallar det träffsäkert för organiserat vansinne.
Byråkratin inom polismyndigheten påminner om en best med ett helt eget liv. Den får poliser att vilja lämna yrket. Enligt rikspolischef Petra Lundh hade myndigheten 589 styrdokument senast man räknade. Detta gäller alltså utöver den lagstiftning som verksamheten har att följa och som beslutas politiskt.
Riktigt illa är att styrdokumenten är inkonsekventa, och säger emot varandra vilket gör att det är omöjligt att följa alla bestämmelser och riktlinjer. I arbetet har poliser ständigt att välja mellan vilka bestämmelser de ska bryta mot. Det är uppenbart ett förstenat regelverk, som behöver storstädas. Att man redan gett chefer tillåtelse att bortse från styrdokumenten är nödvändigt.
Som utövare av statens våldsmonopol har Polisen ett stort ansvar. Det är självklart att det behövs ett regelverk för att förhindra maktmissbruk. Men ett regelverk som är så omfattande att det är omöjligt att följa gör det svårare att ta ansvar. Att ordningsmakten måste ignorera vissa regler gröper ur förtroendet för hela systemet.
För de anställda tar det onödig tid och energi att stångas mot en organisation som försvårar snarare än förenklar vardagsarbetet. Detta gäller förstås inte bara byråkratin inom Polisen. Andra delar av offentlig sektor dras med liknande effektivitetsproblem.
Ökade resurser, pengar, kan behövas av andra skäl, särskilt för Polisen som dras med en verklighet präglad av allt fler skjutningar och sprängningar. Problemet är att tillskotten riskerar att ätas upp av byråkrati-monstret.